Fåraktig längtan

Vi har en stor äng på tomten, eller en stor yta som täcks av många sorters gräs och sly, i alla fall. Slyet har börjat växa upp till dungar, för vi lyckas inte hålla efter. Naturen gör vad den kan för att återta det som den förlorade när den förre ägaren motade bort skogen för femton år sedan. Jag skulle så småningom vilja plöja upp en del och självförsörja mig med vete och råg.

Det finns några fårbönder på Vikbolandet. Häromdagen kom vi på att vi skulle kunna använda en del av ersättningen från Holmen Skog för vandaliseringen av vår mark till att köpa fårstängsel att omgärda större delen av ängen med. Problemet med får är att de rymmer, men jag har hittat ett elektriskt nätstängsel i Nima-katalogen som verkar bra.

Häromdagen åkte vi förbi en fårodlare på hemvägen från sjön och stannade och frågade lite om huruvida det vore möjligt att hyra lite får om man hade en inhägnad för dem nästa sommar. Bonden var entusiastisk över vår idé och ville hjälpa till, verkade det som.

Nu har jag klippt upp en gata för elstängselnät längs en stor del av det som skulle bli betet. I morgon ska jag ringa bonden och be honom att komma och titta och uppskatta antal djur och ge ett pris. Det skulle bli så vackert om det var fårbetat på ängen och i dungen. Nu tänker jag inte på annat.


Läs även andra bloggares åsikter om Får, bete, markunderhåll, ängsmark, vall