I kväll jobbar L över och jag lagar parisare. Mamma skulle aldrig ha haft kapris i min parisare, för på den tiden fanns inte kapris i salt i Sverige och hon visste hur illa jag tyckte om kapris i ättika.
Parisare för två personer varav den ena förmodligen är någon annanstans
300 g ny- och finmald nötfärs
1 ekologiskt ägg
3 små charlottenlökar
4 skivor inlagd rödbeta
2 matskedar kapris i salt
skivor av ljust gott bröd
nymald god svartpeppar och salt
- Finhacka rödbetan.
- Finhacka kaprisen, som inte behöver blötläggas om du räknar med sältan fortsättningsvis.
- Riv löken.
- Blanda det hackade och rivna väl med köttfärsen och ägget.
- Peppra rikligt och salta intuitivt.
- Bred blandningen tjockt på brödskivorna.
- Stek i rikligt med ekologiskt smör på medelvärme med färssidan ner tills det tagit bra färg.
- Vänd och stek klart utan att det blir för genomstekt. Eventuella tillbehörsägg blir klara samtidigt om de läggs ner nu.
Läs även andra bloggares åsikter om parisare, färsmat, vickning, supé, kapris, längtan, saknad
När jag åt detta i Köpenhamn i somras serverades rätten som en kvarts, genomstekt biff med krönande äggula på en brödskiva. Mycket gott.
SvaraRaderaMin mamma lagade också parisare, det var såååå länge sen jag åt. Tror nog vi uppgraderar brödet från hennes formfranskevariant om vi gör det idag.
SvaraRaderaOch stort grattis till stundande bröllop!
Tack för kompletteringen. Jag har själv lagat parisare, mycket på 80-talet. Receptet ser härligt ut. Det måste provas till en öl.
SvaraRaderaI skolmatsalen hemma i Hälsingland för tio år sedan var Parisare en hamburgare fast med en stor korvskiva istället för en hamburgare.
SvaraRaderaDet var innan man uppfann köttfärsen.
SvaraRadera