180 trappsteg ner ligger stranden daer jag var ensam med ett gaeng taaspetsdansande flamenco-krabbor, en haegerslaekting, en flirtig schaefervalp och tvaa utslagna turister. Starka stroemmar, hoega vaagor. Maerklig ensamhet.
Strax soeder om Varkala (Beach) tillbringar jag tvaa dagar vid en hemlig strand i slutet av turistsaesongen paa ett ayurvediskt hotell med ett gaeng sjukliga tyska kvinnor 50+ som alla ser hemskt osunda ut. Personalen har till slut gett upp alla foersoek att lura paa mig hokuspokusbehandlingar. Jag i min tur har smugglat in oel paa omraadet, men den uppvaeger inte bristen paa L. Man ska inte resa paa det haer viset. Av bilderna framgaar det nog inte hur oerhoert synd det aer om mig.
Det snöar här.
SvaraRaderaMen jag kan förstå att du saknar L.
Jag tycker inte synd om dig.
SvaraRaderaMenjag kan förstå att du saknar L.
Är du hemma vid det här laget, K?!
SvaraRaderaHej Vän
SvaraRaderaJag har också en Blogg om mat och politik. Du kan rösta i min omröstning om vad jag ska rösta på.
Länkar du till mig så länkar jag på dig.
Mycket Väneligen
DS (Krister Holmér)
Nej, det framgår inte alls ;-).
SvaraRadera