torsdag 27 december 2007

Summan av kardemumman och palsternackan

Så nu känner jag mig tvingad tvungen tvingad tvungen tvingad tvungen att göra något med palsternacka för att delta med något i rotfruktsolympiaden på taffel. Jag har inga egna framexperimenterade recept med palsternacka. Jag slår i böckerna för att få idéer. Gamla Illustris Matlexikon skriver om bristen på palsternacksrecept i franska kokböcker och om att det är palsternacka som man matar grisarna med som ska bli San Daniele- och Parmaskinka. Jo, jag älskar också palsternacka. Sedan står det så här:
Jag tycker bäst om att koka dem och mosa dem tillsammans med potatis, vitlök och smör eller olivolja och krydda anrättningen med kardemumma och svartpeppar.
Jaha, det var ju konstigt. Nu råkar det ju vara så att jag just har tagit hem värdens bästa kardemumma från kardemummabergen kring Munnar i Kerala, Indien. Och nyskördad svartpeppar från pepparns hemort i Kerala, Indien. Och igår fick jag en god pepprig olivolja från södra Frankrike som K & B hämtat hem till mig. Då sätter jag väl ihop det för Niklas att suga på.

Rotfruktsromantik

Det här använde jag. Två palsternackor. Tre fasta potatisar som borde varit mjöliga. Tre egenodlade vitlöksklyftor som kunde varit fyra. 20 goda svartpepparkorn från Kerala. Innehållet i en grön kardemummakapsel från Kardemummabergen. Havssalt.
  1. Skala palsternackor och potatis och skär dem i stora slantar
  2. Koka dem nästan färdiga (16 minuter här ikväll)
  3. Lägg ner de skalade vitlöksklyftorna och koka i ytterligare ett par minuter
  4. Häll av vattnet
  5. Mortla svartpepparkornen med kardemummafröna ur kapseln
  6. Pressa potatisen, palsternackan och vitlöken med en potatispress
  7. Vispa ner någon matsked god olivolja och de mortlade kryddorna
  8. Smaka av med salt
Alltså, det handlar väl bara om huruvida palsternacka, svartpeppar och kardemumma passar ihop. Det tycker jag att de gör. Så då gäller det väl bara att balansera det hela rätt. Mina kardemummakapslar är så starka i smaken att jag tror att en halv hade varit nog. Jag tror att ett sådant här palsternacksmos skulle passa väl till lammkotletter eller andra osöta köttbitar.

Palsternacka är gott. Även mitt i natten.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I elefantjägarens hus

På väg från Issac och Mathew stannade vi till vid deras farbrors hus. Där bodde nu deras kusin som upprätthöll ett litet museum över fadern.


Han utsågs av staten till elefantjägare och var den som kallades in när en vild elefant fick spel och började röja i någon av byarna. Hela vardagsrummet var fullt av hans troféer.

-Finns det krokodiler här i floderna? -Nej, inte nu längre, de försvann när människor började bada i floden. (???)

Stolthet

Kallades inte de där kottdjur? Det är ett omöjligt sökord på google.

Elefantöra. Jag glömde fråga om de åt upp elefantköttet.

Det var intressant hur elefantbetarna fick samsas med de kristna ikonerna i en altarliknande nisch. De berättade att de mörkare betarna på bilden nedan kom från en särskild sorts elefant som de benämnde med namn. -Vad är det för något, frågade jag. -Vet du inte det, det är en elefant som varken är hane eller hona, som ser ut som en hane men som inte kan reproducera sig. -De är mycket aggressiva. -Tror jag det, sa jag på ett förutsägbart och töntigt sätt.


Pang, laserstrålen rätt i huvet!

Därefter tackade vi för visningen och påbörjade vår resa ner mot Lower Backwaters, där vi bokat rum på ytterligare en syriansk ortodox home stay. Fortsättning följer...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ni har väl hittat till taffel.se?

Bland er som inte följer så många matbloggar kanske det finns någon som inte uppmärksammat att Lisa Förare Winbladh har dragit ihop några vänner och startat Taffel.se. Nej, inte talfel.se, taffel.se! Dit har nu Lisa flyttat sin blogg, men också Lars Linder och Gitto bloggar där. Hela redaktionen som följer: Isobel Hadley-Kamptz, Henrik Francke, Lisa Förare Winbladh, Jens Linder, Margit Richert, Anna Sjögren, Malin Sandström, Johan Swanljung. Nu börjar stället fyllas av så många inlägg att jag har svårt att hinna med. Det oroar mig. Extra stressad blir jag av rotsaksolympiaden som jag inte kommer att hinna delta i. Nyhetsbrevet som skickas ut en gång i veckan kan beställas här. Gör det!


Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 26 december 2007

Meanwhile, back in the jungle

Så blev vi hämtade från vårt pensionat i Fort Cochin och körda in mot landet, upp i bergen, in i djungeln, i riktning mot Munnar. Ungefär halvvägs dit ligger Mount View Spices Farm, vid Mount View Point, Thalakode, där bröderna Issac och Mathews odlar vanilj, gummi, tapioka, ingefära, kanel, muskot, curryblad och två sorters svartpeppar, bland annat, samt driver home stay, den i Kerala utbredda formen av B&B där man bor med familjen och äter en del av måltiderna i hemmet.

Issac

När vi kom fram så placerades vi i en soffa och tilldelades varsin kokosnöt med sugrör i och iaktogs under tystnad medan vi slurpade. Endast svärsonen och Issac talade något lite engelska. Alla var lite spända. Efter ett tag kröp det fram att vi var deras första gäster och att de hade blivit väldigt förvånade över vår bokning. Att vi var deras första gäster framgick sedan på olika sätt. När vi blev serverade lunchen så var det plötsligt vi som var aporna. Familjen stod runt bordet och tittade på oss. Frun i huset glodde på L och fnissade och skrattade åt allt L gjorde. Svärsonen filmade oss närgående med sin videokamera. De var väldigt vänliga, men jag ska nog skicka ett mejl och tipsa om hur de kan förbättra trivseln för gästerna.

Issac visade och berättade stolt om odlingarna. Han hade kopierat ett kompendium med instruktioner om odling av olika kryddor till mig och förklarade och visade. Äntligen fick jag se svartpepparn!

K framför sorten karimunda

Panniyoor-1, en hybrid med längre hängen

Större delen av pepparskörden sker i februari, men redan nu hade man börjat skörda lite grand. Årets skörd hade en mild och ren doft. Smaken har en svag dragning åt kryddpeppar, som jag vanligtvis avskyr, men som här gav en pikant kryddig ton som var bra. Jag köpte med mig ett kilo och ångrar att jag inte köpte mer. Köpte också med mig en del av deras vanilj, men den har jag ännu inte prövat.

Även vanilj är en klängväxt

Skördemogna vaniljbönor

Våra värdar föreslog utflykter som vi accepterade. Första eftermiddagen for vi runt i omgivningarna. Eftersom Kerala är så tätbefolkat så är det aldrig särskilt långt mellan bostäderna även om man befinner sig ute på landsbygden i djungeln. Därför finns det underlag för många butiker även i de minsta byarna. Man får intryck av en levande landsbygd. Samtidigt är städerna mer utsmetade och landsbygdslika, med lägre hus och getter på jordgatorna. Det gör det väldigt annorlunda mot Sverige och jag funderar på om det var mer så innan den stora inflyttningen till städerna här. När man tittar på Lantmäteriets Häradsekonomiska kartor över Östergötland så var det inte långt mellan torpen och där var familjerna stora. Jag undrar hur det var att leva i ett sådant samhälle.

Över floden in bland träden

Dagen därpå åkte vi upp i bergen till Munnar och ännu högre. Teplantager har man sett i resebroschyrer. Verkar tråkigt. Fantastiskt vackert i verkligheten.

I Munnar är kommunisterna starka, men reklamen finns också överallt.


Vi tog oss sedan ännu högre upp i bergen innan vi åkte tillbaka, men det ska jag inte berätta om här för nu blev det en alldeles för lång blogg.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag 20 december 2007

Kryddfusk

Det har alltid fuskats med kryddor. Inte så konstigt när svartpepparn en gång i tiden var mer värdefull än guld. Men att idag blanda ut korianderpulver med hästskit låter som en riktigt korkad idé. Rs 1 crore = 10 000 000 rupies = 1 700 000 kronor.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 18 december 2007

Kochi - kryddhamnen

Efter arbetet i Delhi flög jag ner till Kochi för att möta L. Allt gick fel den dagen och det tog mig tretton timmar att komma fram till vårt ställe i stadsdelen Fort Kochi i staden Kochi (f.d. Cochin).

Delight Tourist Resort

Kochi är Keralas viktigaste hamnstad och har sedan mitten av 1300-talet varit den mest betydelsefulla hamnen för kryddexport till västerlandet från Indien. Det var alltså hit till Kerala som Vasco da Gama kom 1498 på jakt efter peppar och andra kryddor och startade det som kom att bli det västerländska imperialistiska koloniala projektet. Det var här i Kerala som Vasco lät skära av näsor och öron när han inte fick kryddorna han krävde. Här i Kochi låg Vasco da Gama sedan begravd tills han flyttades till Portugal 1539. Här ligger kryddgatan med kryddhandlarna i de judiska kvarteren - den judiska församlingen har rötter från 700-talet före 0 enligt vissa källor. De första kristna församlingarna sägs ha grundadats av aposteln Thomas (Tvivlaren) som kom till Kerala år 52. Här sökte också jag bra peppar att ta med hem.

Kochi Pepper Exchange

Vi hittade pepparbörsen, men den var stängd, så vi fick inte se hur det gick till på golvet. Jag bad att få lukta och smaka på pepparn i ett antal butiker, men jag blev inte särskilt imponerad och jag tyckte till och med att jag kunde skönja en mögellukt i flera pepparburkar. Någon dumskalle sa att svartpeppar inte doftar, när jag ville lukta! Ingen sa emot när jag förklarade att kvaliteten inte dög.

Kryddgatan

Vi åt lunch på L:s favoritrestaurang (hon är snabb) och berättade om pepparbekymren. Ägaren rekommenderade sin egen kryddpusher som vi sedan åkte till, men inte heller denne hade något att erbjuda som jag ville ha.



Nåväl, Kochi är en trevlig och lugn plats. Man har fortfarande ett levande lokalt fiske och serverar bra fiskrätter på restaurangerna. Det är inte olidligt mycket turister och tempot är stillsamt. Hammaren och skäran är närvarande överallt. Här nedan är kommunistiska (CPI(M)) ungdomsförbundets lokaler med en tidningsläsarhörna. Jag frågade om jag fick fota och de frågade om jag visste vem mannen i basker var. Därefter var de mycket nyfikna och undrade vilka vi var och varifrån vi kom.


Tyvärr var inte deras engelska eller vår malayalam tillräckligt bra för några djupare diskussioner. Så var det alltför ofta. Kerala har en nästan fullständig läs- och skrivkunnighet, till skillnad från resten av Indien, en mycket låg barnadödlighet, en långt mer jämställd kvinnosituation, en stark fackföreningsrörelse, flera jordreformer bakom sig, mängder av bibliotek, och ett högt valdeltagande. En del skyller detta på långa perioder av kommunistiskt styre sedan den första kommunistiska regeringen fick makten i allmänna val 1957. Andra säger att det beror på helt andra saker.

Nu var det dags att resa upp i bergen. Fortsättning följer.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

måndag 17 december 2007

Tillbaka

Tillbaka i Sverige sedan ett par dagar. Omtumlade och mållösa. Fortfarande är skallen full av ljus. Jag ska snart skriva några rader om Kerala-resan.

tisdag 4 december 2007

Delhi III

Människan anpassar sig. Det var nog tur att vi fyra stycken redan första kvällen gick ut en promenad utanför stängslet efter middagen. Försiktigt i kolmörkret för att inte falla ner i någon grop. Trots att stämningen var som jag föreställer mig en krigszon, så hände ju ingenting. Knytena kring eldarna överföll oss inte. Husen föll inte ner över oss. Trafiken var inte så tät och de bilar som har lyktor syns ju på avstånd när det är mörkt. Och korna som stod och tuggade sopor i korsningen (där det till och med fanns gatlyktor) anföll inte när chefen fotade med blixt. Man vänjer sig.


Idag var sista dagen av hårt arbete. I morgon ska vi bara presentera förslagen till framtida sammarbetsprojekt för varandra, för några politiker och finansieringsmyndigheter. Folk har varit vänliga mot mig. Alla har blivit mer avslappnade och den prestigefyllda turbanmannen som jag grälade med för bara några timmar sedan höll om mig i kväll och bjöd mig till Punjab nästa gång jag kommer till Indien. Jag har lärt känna en mängd svenska forskare på ett sätt som inte händer när man ses, om man ses, i Sverige. En förstudie till det föreslagna projektet kräver dessutom att jag åker till bland annat Kerala och hälsar på sjukhus i mitten på februari.


Nu är L i Doha och väntar på planet till Kochi. I morgon är en av mina viktiga bemärkelsedagar, som jag inte vet om indierna känner till, och jag åker in till centrala Delhi efter lunch. Sedan flyger jag ner till Kochi på torsdagen. Jag ser fram emot att få se Kerala, men inte mot att lämna hotellets bekvämlighet. Just det, i morgon lämnar jag ifrån mig datorn som jag inte vill släpa på, så vi får se om det blir något bloggat alls från Kerala. Tidningarna säger att där hotar de Tamilska Tigrarna med terrorattentat. Indierna här säger att de bara brukar begå lite brott för att få ihop pengar. Jag är fullständigt okunnig i frågan. I den frågan också.



Andra bloggare om , ,

söndag 2 december 2007

Delhi II


Nu är klockan halv sex och solen har gått ner. Små eldar har börjat tändas i skjulen här nedanför, men de fastnar knappt på bild. I hotellkorridoren krämar någon på med vidrig gammal aid-musik som frågar sig om de överhuvudtaget känner till att det är jul. Det ser ut som att det ligger snö på presenningstaken, men det är damm, damm, damm.

Hotellet har slipade svarta stengolv. Så fort någon kliver in utifrån så blir det vita fotspår på den svarta stenen. Då dyker en man med mopp upp och torkar bort och försvinner. Så kommer en ny man in genom de rökfärgade glasdörrarna.


Andra bloggare om ,

Delhi

Jag har landat på en annan planet.
Jag visste att det skulle vara annorlunda.
Det här kunde jag inte föreställa mig.

Det som jag har sett de här första timmarna är som ur en mardrömsvision om de yttersta konsekvenserna av den absoluta nyliberala kapitalismen.

Här är en del av mitt lyxiga hotellrum:


Här är utsikten:


Jag såg en familj som bodde i ett vägarbete.

Är det här framtiden?

Nu ska jag sova ett par timmar.


Andra bloggares om ,