Ren nordisk aromatisk asiatisk asketisk elegant ny svensk

Skribenter som rapporterar om mattrender speglar oftare den bild de önskar ska reflekteras från dem själva, än de strömningar som pågår i det allmänna matmedvetandet. Allt som oftast resulterar det i propagandistiska och urtråkiga texter med kort bäst-före-datum, som jag snabbt lägger ifrån mig för att inte ofrivilligt ta intryck av.

Petter Bjerke har publicerat en text i genren som tar den trendängsliga stöddigheten till nya höjder i en drapa med ett nationalromantiskt patos som antingen är ofrivilligt komisk eller oskyldigt unket.

Orden i rubriken är de mest frekventa av de adjektiv i artikeln som beskriver positiva egenskaper. Adjektivet ren används till exempel åtta gånger. Övriga positiva egenskaper är: annorlunda, avancerad, bister, bra, burfångad, exklusiv, finstämd, fräsch, god, granitmineralisk, högväxt, intressant, karg, klassisk, krispig, kristallklar, lapsanggravad, lätt, mjuk, mäktig, nedtonad, nyponalgig, nyskapande, perfekt, progressiv, rieslingkrispig, riktig, smakförhöjande, snygg, sofistikerad, stilla, sublim, subtil, sval, transparent, tropisk, ultrahet, unik

De adjektiv som beskriver negativa egenskaper är som följer: aggressiv, barbarisk, bastant, brun, burdus, fransk, inställsam, konstgjord, robust, svulstig, tung, varm, överskattad.

Vimsigheten döljer det faktum att ett bra te kan vara väldigt gott till maten. Och det är inget nytt.


Läs även andra bloggares åsikter om frekvenser, mat, nationalromantik, te, trendängslighet, Petter Bjerke

Meanwhile, back in the jungle

Så blev vi hämtade från vårt pensionat i Fort Cochin och körda in mot landet, upp i bergen, in i djungeln, i riktning mot Munnar. Ungefär halvvägs dit ligger Mount View Spices Farm, vid Mount View Point, Thalakode, där bröderna Issac och Mathews odlar vanilj, gummi, tapioka, ingefära, kanel, muskot, curryblad och två sorters svartpeppar, bland annat, samt driver home stay, den i Kerala utbredda formen av B&B där man bor med familjen och äter en del av måltiderna i hemmet.

Issac

När vi kom fram så placerades vi i en soffa och tilldelades varsin kokosnöt med sugrör i och iaktogs under tystnad medan vi slurpade. Endast svärsonen och Issac talade något lite engelska. Alla var lite spända. Efter ett tag kröp det fram att vi var deras första gäster och att de hade blivit väldigt förvånade över vår bokning. Att vi var deras första gäster framgick sedan på olika sätt. När vi blev serverade lunchen så var det plötsligt vi som var aporna. Familjen stod runt bordet och tittade på oss. Frun i huset glodde på L och fnissade och skrattade åt allt L gjorde. Svärsonen filmade oss närgående med sin videokamera. De var väldigt vänliga, men jag ska nog skicka ett mejl och tipsa om hur de kan förbättra trivseln för gästerna.

Issac visade och berättade stolt om odlingarna. Han hade kopierat ett kompendium med instruktioner om odling av olika kryddor till mig och förklarade och visade. Äntligen fick jag se svartpepparn!

K framför sorten karimunda

Panniyoor-1, en hybrid med längre hängen

Större delen av pepparskörden sker i februari, men redan nu hade man börjat skörda lite grand. Årets skörd hade en mild och ren doft. Smaken har en svag dragning åt kryddpeppar, som jag vanligtvis avskyr, men som här gav en pikant kryddig ton som var bra. Jag köpte med mig ett kilo och ångrar att jag inte köpte mer. Köpte också med mig en del av deras vanilj, men den har jag ännu inte prövat.

Även vanilj är en klängväxt

Skördemogna vaniljbönor

Våra värdar föreslog utflykter som vi accepterade. Första eftermiddagen for vi runt i omgivningarna. Eftersom Kerala är så tätbefolkat så är det aldrig särskilt långt mellan bostäderna även om man befinner sig ute på landsbygden i djungeln. Därför finns det underlag för många butiker även i de minsta byarna. Man får intryck av en levande landsbygd. Samtidigt är städerna mer utsmetade och landsbygdslika, med lägre hus och getter på jordgatorna. Det gör det väldigt annorlunda mot Sverige och jag funderar på om det var mer så innan den stora inflyttningen till städerna här. När man tittar på Lantmäteriets Häradsekonomiska kartor över Östergötland så var det inte långt mellan torpen och där var familjerna stora. Jag undrar hur det var att leva i ett sådant samhälle.

Över floden in bland träden

Dagen därpå åkte vi upp i bergen till Munnar och ännu högre. Teplantager har man sett i resebroschyrer. Verkar tråkigt. Fantastiskt vackert i verkligheten.

I Munnar är kommunisterna starka, men reklamen finns också överallt.


Vi tog oss sedan ännu högre upp i bergen innan vi åkte tillbaka, men det ska jag inte berätta om här för nu blev det en alldeles för lång blogg.



Läs även andra bloggares åsikter om Indien, Kerala, djungel, Munnar, Mount View, peppar, kryddor, te, landsbygd, vanilj