Visar inlägg med etikett svartpeppar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett svartpeppar. Visa alla inlägg

torsdag 27 december 2007

Summan av kardemumman och palsternackan

Så nu känner jag mig tvingad tvungen tvingad tvungen tvingad tvungen att göra något med palsternacka för att delta med något i rotfruktsolympiaden på taffel. Jag har inga egna framexperimenterade recept med palsternacka. Jag slår i böckerna för att få idéer. Gamla Illustris Matlexikon skriver om bristen på palsternacksrecept i franska kokböcker och om att det är palsternacka som man matar grisarna med som ska bli San Daniele- och Parmaskinka. Jo, jag älskar också palsternacka. Sedan står det så här:
Jag tycker bäst om att koka dem och mosa dem tillsammans med potatis, vitlök och smör eller olivolja och krydda anrättningen med kardemumma och svartpeppar.
Jaha, det var ju konstigt. Nu råkar det ju vara så att jag just har tagit hem värdens bästa kardemumma från kardemummabergen kring Munnar i Kerala, Indien. Och nyskördad svartpeppar från pepparns hemort i Kerala, Indien. Och igår fick jag en god pepprig olivolja från södra Frankrike som K & B hämtat hem till mig. Då sätter jag väl ihop det för Niklas att suga på.

Rotfruktsromantik

Det här använde jag. Två palsternackor. Tre fasta potatisar som borde varit mjöliga. Tre egenodlade vitlöksklyftor som kunde varit fyra. 20 goda svartpepparkorn från Kerala. Innehållet i en grön kardemummakapsel från Kardemummabergen. Havssalt.
  1. Skala palsternackor och potatis och skär dem i stora slantar
  2. Koka dem nästan färdiga (16 minuter här ikväll)
  3. Lägg ner de skalade vitlöksklyftorna och koka i ytterligare ett par minuter
  4. Häll av vattnet
  5. Mortla svartpepparkornen med kardemummafröna ur kapseln
  6. Pressa potatisen, palsternackan och vitlöken med en potatispress
  7. Vispa ner någon matsked god olivolja och de mortlade kryddorna
  8. Smaka av med salt
Alltså, det handlar väl bara om huruvida palsternacka, svartpeppar och kardemumma passar ihop. Det tycker jag att de gör. Så då gäller det väl bara att balansera det hela rätt. Mina kardemummakapslar är så starka i smaken att jag tror att en halv hade varit nog. Jag tror att ett sådant här palsternacksmos skulle passa väl till lammkotletter eller andra osöta köttbitar.

Palsternacka är gott. Även mitt i natten.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 4 november 2007

Peppar med bismak

Det är en liten intervju med mig i nya Gourmet, vars senaste nummer har kommit till prenumeranterna, men ännu inte ut i butikshyllorna. Jag har inte sett den själv, men vet ungefär vad som står i den. Tyvärr är det så trist att jag inte längre är svensk agent för Gérard Vives peppar.

Fyra månader efter att jag hade fixat det första försäljningsstället för hans peppar på Fine Food, meddelade han mig kryptiskt, utan att fråga mig om mitt nuvarande arbete med hans produkter och utan att fråga mig om mina framtida planer för dem i Sverige, att han lämnat exklusiva rättigheter för skandinavisk import till en fransk kvinna som skulle kontakta mig.

Efter många brev fram och tillbaka med honom och hans tilltänkta importör så står det klart för mig att han har bestämt sig för att bryta det avtal med mig som skulle ge mig en procentandel av de beställningar jag kunde fixa åt honom. Han har än så länge inte betalat mig ett öre för det arbete jag utfört åt honom, och han begriper uppenbarligen ingenting av det jobb som det innebär att sprida kunskap om och skapa intresse för nya kulinariska produkter på nya marknader. Han tycks inte förstå vad en tidningsartikel, ett blogginlägg, en framgångsrik kockkund, eller en prestigefylld butikskontakt kan innebära.

Även om jag eventuellt skulle kunna uppnå samma avtal med hans importör i Sverige, så har jag fullständigt tappat lusten att arbeta med Gérard Vives produkter. Jag är väldigt besviken och arg och tycker att Gérard är en opålitlig, illojal, uppblåst, korkad, amatörmässig och arrogant fransman av den gamla typ som jag trodde hade försvunnit med tågluffarkorten. Den oförskämdhet och osympatiska personlighet som han visat i sina brev ger hans peppar en bismak som gör att jag hellre avstår från den än blandar den i min matlagning. Kort sagt, Gérard Vives är en apa och jag tänker inte ha med hans peppar att göra framledes, och jag uppmanar er, kära läsare, att inte heller köpa den.

Det måste finnas annan peppar av bra kvalitet från ärligare och mer pålitliga distributörer, och jag ska introducera den för er när jag hittar den. I början av december åker jag till Kerala och då ska jag försöka få med mig några kilo hem till att börja med.


söndag 14 januari 2007

Råbiff är gott på svartpeppar


Inget vidare bra foto, men jag vill samla på mig saker som kräver svartpeppar.

Andra bloggar om: ,

Äggröra på rågbröd

En dag ska jag väl få göra äggröra på mina egna höns ägg. Det där var ingen särskrivning. Om jag hinner bygga något slags hönshus så får vi låna höns till sommaren. Tills dess får jag nöja mig med ICA:s ekologiska ägg som är ganska goda. En fet och krämig äggröra på surdegsrågbröd är en bra början på en söndag. Mjukt, snällt, milt men smakrikt.

Minst 40 g ekologiskt smör
1 msk vispgrädde
4 ekologiska ägg
en nypa salt
skivor av rågsurdegsbröd
svartpeppar, från t.ex. Malabar, Kerala, Indien.
  1. Smält smöret i en kastrull på låg värme
  2. Häll i vispgrädden, äggen och saltet
  3. Rör med en silikon- eller träspatel i röran på låg värme mellan 5 och 10 minuter tills den inte längre är rinnig utan krämig, men absolut inte stelnad och hård
  4. Lägg upp på eventuellt smörade skivor av surdegsrågbröd
  5. Mortla pepparen och strö över
En variant är att blanda i ett par droppar tryffelolja i röran. En liten skiva västerbotten kan vara gott ovanpå.


Andra bloggar om: , , ,

fredag 22 december 2006

Hängning

Idag var det dags. Jag steg upp i ottan. Kinden har legat i salt-, socker- och kryddblandningen i nästan sex dygn. Den har vätskat sig rejält. Jag tar upp den, torkar av den och känner på den. Den är fast och inte äcklig på något sätt. Jag krossar lite till svartpeppar och gnider in. Knyter om ett krympt bomullssnöre som om det vore en julklapp och lägger den i en plastpåse. Kör till kamrat Lars och väcker honom. -Det är dags för hängningen. Han leder ner mig i källaren. Innanför vinkällaren finns ytterligare ett rum. Ett rör i taket. Ett dubbelt halvslag. Där hänger den. Nu får jag inte se den igen förrän om tio dagar.


Andra bloggar om: , ,