Bekräfterätt

Nyårsaftonsmiddagen hölls enkel och kräver ingen beskrivning. Min enda ansträngning bestod i att laga en efterrätt kvällen innan. Jag ville göra Tiramisu, men Konsum hade ingen Mascarpone, så jag började fundera på Tiramisuns kusin Zuppa Inglese. Namnet Engelsk Soppa tycks ingen riktigt kunna förklara, den är vare sig vätskeformad eller särskilt engelsk. Det handlar om variationer på Savoiardikex eller sockerkaka fuktad med kaffe och sprit, täckt med vanilj- och chokladkräm i lager.

Enda bilden på monstret

Jag lagar sällan efterrätter, men det kanske jag borde göra oftare. Den reaktion som den här efterrätten orsakade har jag aldrig tidigare sett. Folk blev som tokiga. Alla ville ha mer, ingen ville dela med sig. Det låter otrevligt och nyliberalt, men det var det inte, för det handlade ju bara om en kaka. En kaka som jag hade gjort. Till slut satt en kvinna suckande och slickade formen ren. Om man vill ha bekräftelse ska man följa det här receptet och bjuda alla man känner. Är man ofrivilligt ensamstående ska man lära sig den här efterrätten och bjuda dem man vill snärja. Gillar de den inte vet man att de är psykopater.

I kväll uppdaterar jag den här texten med det exakta receptet.


Zuppa Inglese

Precis så här gick det till. 1. Gör först en vaniljkräm. 2. Gör sedan en chokladkräm. 3. Montera. Nästa gång jag gör den kommer jag att använda en och en halv sats vaniljkräm för den kunde det gott varit mer av. I så fall skulle jag använt mig av 2 vaniljstänger och 2 citroner och i övrigt allt x 1,5.

Vaniljkräm

5 dl ekologisk mjölk
1 obesprutad citron
1 vaniljstång, gärna ekologiskt odlad direktimporterad från Kerala
1 tsk flingsalt
1 dl socker
4 ekologiska äggulor
2 msk ekologiskt vetemjöl
2 msk ekologiskt smör

1. Lägg den på längden delade vaniljstången, det yttersta gula av citronens skal, saltet och hälften av sockret i mjölken och låt långsamt sjuda under omrörning i 5 minuter.
2. Vispa under tiden ihop äggulorna med resten av sockret och mjölet.
3. Sila ner mjölkblandningen lite i taget under vispning ner i äggblandningen och skrapa ner fröna ur vaniljskidorna.
4. Koka försiktigt upp blandningen tills den börjar tjocknar. (Jag förstår inte varför den inte skär sig.)
5. Tag kastrullen från värmen och rör ner smöret.
6. Låt svalna

Chokladkräm

En 100-gramskaka av Konsums mörka Fair Trade-choklad
En 100-gramskaka av Konsums extra mörka Fair Trade-choklad
2 dl ekologisk vispgrädde
2 msk lagom god rom (Bacardi Oro hade jag)

1. Smält chokladen i en skål i ett vattenbad.
2. Tillsätt vispgrädden lite i taget under omrörning.
3. Tillsätt romen.

Montering

200 g Savoiardikex
1 dl gott kaffe
1 dl lagom god rom (Bacardi Oro hade jag)

1. Blanda kaffe och sprit i en djup tallrik.
2. Fukta hastigt båda sidor av en tredjedel av kexen i kaffe/sprit-blandningen och lägg dem som första lagret i en form som passar.
3. Smeta över ett lager vaniljkräm.
4. Skeda över choklad och bred ut.
5. Lägg på ytterligare ett lager fuktade kex och lager av krämerna.
6. Upprepa en gång till.
7. Låt stå i kylen i 20 timmar.

Meanwhile, back in the jungle

Så blev vi hämtade från vårt pensionat i Fort Cochin och körda in mot landet, upp i bergen, in i djungeln, i riktning mot Munnar. Ungefär halvvägs dit ligger Mount View Spices Farm, vid Mount View Point, Thalakode, där bröderna Issac och Mathews odlar vanilj, gummi, tapioka, ingefära, kanel, muskot, curryblad och två sorters svartpeppar, bland annat, samt driver home stay, den i Kerala utbredda formen av B&B där man bor med familjen och äter en del av måltiderna i hemmet.

Issac

När vi kom fram så placerades vi i en soffa och tilldelades varsin kokosnöt med sugrör i och iaktogs under tystnad medan vi slurpade. Endast svärsonen och Issac talade något lite engelska. Alla var lite spända. Efter ett tag kröp det fram att vi var deras första gäster och att de hade blivit väldigt förvånade över vår bokning. Att vi var deras första gäster framgick sedan på olika sätt. När vi blev serverade lunchen så var det plötsligt vi som var aporna. Familjen stod runt bordet och tittade på oss. Frun i huset glodde på L och fnissade och skrattade åt allt L gjorde. Svärsonen filmade oss närgående med sin videokamera. De var väldigt vänliga, men jag ska nog skicka ett mejl och tipsa om hur de kan förbättra trivseln för gästerna.

Issac visade och berättade stolt om odlingarna. Han hade kopierat ett kompendium med instruktioner om odling av olika kryddor till mig och förklarade och visade. Äntligen fick jag se svartpepparn!

K framför sorten karimunda

Panniyoor-1, en hybrid med längre hängen

Större delen av pepparskörden sker i februari, men redan nu hade man börjat skörda lite grand. Årets skörd hade en mild och ren doft. Smaken har en svag dragning åt kryddpeppar, som jag vanligtvis avskyr, men som här gav en pikant kryddig ton som var bra. Jag köpte med mig ett kilo och ångrar att jag inte köpte mer. Köpte också med mig en del av deras vanilj, men den har jag ännu inte prövat.

Även vanilj är en klängväxt

Skördemogna vaniljbönor

Våra värdar föreslog utflykter som vi accepterade. Första eftermiddagen for vi runt i omgivningarna. Eftersom Kerala är så tätbefolkat så är det aldrig särskilt långt mellan bostäderna även om man befinner sig ute på landsbygden i djungeln. Därför finns det underlag för många butiker även i de minsta byarna. Man får intryck av en levande landsbygd. Samtidigt är städerna mer utsmetade och landsbygdslika, med lägre hus och getter på jordgatorna. Det gör det väldigt annorlunda mot Sverige och jag funderar på om det var mer så innan den stora inflyttningen till städerna här. När man tittar på Lantmäteriets Häradsekonomiska kartor över Östergötland så var det inte långt mellan torpen och där var familjerna stora. Jag undrar hur det var att leva i ett sådant samhälle.

Över floden in bland träden

Dagen därpå åkte vi upp i bergen till Munnar och ännu högre. Teplantager har man sett i resebroschyrer. Verkar tråkigt. Fantastiskt vackert i verkligheten.

I Munnar är kommunisterna starka, men reklamen finns också överallt.


Vi tog oss sedan ännu högre upp i bergen innan vi åkte tillbaka, men det ska jag inte berätta om här för nu blev det en alldeles för lång blogg.



Läs även andra bloggares åsikter om Indien, Kerala, djungel, Munnar, Mount View, peppar, kryddor, te, landsbygd, vanilj