Varje år försöker jag lära mig minst en ny svamp att känna igen och plocka i skogen. Varje år glömmer jag bort någon som jag kunde tidigare. Det är ungefär samma sak med fåglarna. Idag fick jag lära mig nötskrikans kräkskrikiga läte, men en annan fågel i skogen fick L påminna mig om vad det var för en sort, trots att jag ju egentligen visste. Riskor och kremlor börjar jag ge upp om, för de enkla knepen för att känna igen de ätliga sorterna glömmer jag varje år. Det är roligt att lära sig nytt, men det tråkigt att man glömmer bort det man trodde man visste.
Kamrat smörsopp, min nya vän, rensad och orensad.
Hursomhelst så har jag idag fått en ny vän i smörsoppen,
Suillus luteus. Vilken trevlig svamp! Den växer i grupper och gärna på socialistisk mark tydligen för vi hittade en del på tomten men ingen annanstans. Oangripen och lättrensad, bara att skära av jorden på foten, ta bort hyllet och dra av den läderartade hatthuden.
Jag stekte dem med två fina fasta stensoppar och ett fåtal kantareller och trattkantareller, hällde på vispgrädde och kokade sakta ihop och blandade med penne rigate. Sublimt! Jag överger nu min kärlek till kantarellerna och förstår varför italienarna och fransmännen i allmänhet håller sopparna högre. Direkt efter lunchen gick vi ut för att jaga mer, hittade en del och lite strävsoppar, men mest kantareller, tyvärr.
Jag har bara en svampbok och den vill jag gärna rekommendera, det är Pelle Holmbergs och Hans Marklunds Nya svampboken. Det som är bra med den är att den bara tar upp matsvampar och de svampar som de specifika matsvamparna kan förväxlas med. Det gör att man känner sig trygg att pröva nya svampar om deras beskrivning stämmer överens med matsvamparna i boken och inte med förväxlingssvamparna som presenteras bredvid.
Middagen blev inte mycket sämre, med en bra insalata caprese, d.v.s. skivade supertomater direkt från växthuset med skivad buffelmozzarella och några basilikablad. Till det färsk stekt salsiccia på en bädd av svarta bönor.
Andra bloggar om:
smörsopp,
Nya svampboken,
Peller Holmberg,
Hans Marklund,
insalata caprese,
toamater,
buffelmozzarella,
salsiccia,
svarta bönor,
minne
De stekte vi och band ihop med lite grädde och åt med en äggröra och knäckebrödssmörgåsar med ost till lunch. Den här gången fick jag inte svampen för mig själv.
Idag upptäckte jag att sexton nya smörsoppar kommit upp på samma plats, så de rensade jag och tog med hem.
När de låg så här alldeles nakna och doftade fick jag för mig att de skulle tåla mer kryddning än bara salt och peppar. Jag slängde ner dem skivade i lite smält smör och lät vätskan koka bort varpå jag tillsatte mer smör och salt och lät dem brynas. Mot slutet tillsatte jag tre finhackade färska salviablad och därpå en hel del finhackad persilja och malen vitpeppar. Salvian var en lyckoträff, pröva det!
