Storblommig frukost

080504. Årets första frukost i trädgården på landet. Försommarvärme, te, mackor och Flamman.

Läs även andra bloggares åsikter om Flamman, frukost, trädgård, vår

Fräschare, trendigare och mer mångsidiga än någonsin

Men det är väl fortfarande samma gamla Kanarieöar, eller?

I morgon är det stor demonstration mot regeringen med start klockan 18 på Sergels torg i Stockholm under parollerna

• Ett år räcker!
• Mot högerpolitiken - för rättvisa och solidaritet!
• För gemensam välfärd!

Notera även att Aron Etzler, Flammans chefredaktör har börjat blogga!


Andra bloggar om: de nya kanarieöarna, Septemberalliansen, Aron Etzler, Flamman

Flamman om kött och jordbruk

Till min glädje ser jag att Flamman på ledarplats tar upp den svenska köttproduktionen och jordbrukspolitiken. Tre rimliga krav avslutar ledaren:

För det första – jordbruksstödet bör göras om. Det ekologiskt odlade bör, kort sagt gynnas framför annat jordbruk. På sikt finns inget skäl till att stöd skall utgå till annat än ekologisk produktion.

För det andra – den offentliga sektorn bör gå före för att skapa efterfrågan. Maten på offentliga sjukhus och skolor borde kunna gynna lokalt odlat och ekologiskt. Men det förhindras idag av EU:s regler om konkurrensneutralitet och handelshinder. De bör därför förändras i grunden.

För det tredje – de små producenterna bör få det lättare. KRAV bör kunna föra en vänligare politik gentemot småproducenter. Idag tvingas små gårdar och slakterier betala för dyra avgifter för inspektioner och tillstånd – vissa har till och med lämnat KRAV.

Andra bloggar om: Flamman, ekologisk mat, jordbrukspolitik

Subliminal propaganda

L ringde och larmade, så jag tog kniven och kassarna, hoppade in i fungokoptern och gav mig iväg. Herrejösses, går de på steroider? Jag har aldrig sett så stora kantareller. Två kilo orensat blev det.


Andra bloggar om: svamp, kantareller, propaganda, Flamman

Heja Norge!

Idag blir man avundsjuk på norrmännen som har valt en regering med mod nog att föra en självständig utrikespolitik. Men så är de ju inte heller bundna av ett EU-medlemskap utan kan trotsa apartheidstaten Israel och handla efter sin egen moral.

Således kan man betala motsvarande 70 miljoner kroner till löner för palestinska civila tjänstemän i ett försök att något litet motverka den Israeliska statens massiva försök att krossa den palestinska samhällsstrukturen.

Hittade jag först genom Jinge.

Uppdatering: I senaste Flamman påpekar Kalle Larsson att "de politiska förändringarna i Norge inte började med diskussioner om regeringssamverkan" utan i en politisk mobilisering av medborgarna. Han beskriver också vad som krävs för att en "norsk" utveckling ska kunna ske i Sverige.

Andra bloggar om: Norge, utrikespolitik, Kalle Larsson, Flamman, Israel, Palestina

Flamman

Jag kan inte nog uppmana dig som aldrig läst den att pröva ett nummer av Flamman. Förmodligen är det många som råkar läsa något på den här bloggen, som aldrig skulle komma på tanken att läsa den tidningen. Det skulle inte jag heller för sex år sedan. Framför allt för att jag hade fördomar och inte hade en aning om vad för tidning det är. Men Dagens Nyheter, som jag är uppväxt med, har blivit en fascisttidning*. Svenska Dagbladet är, om än av högre kvalitet än DN numera, en usel borgarblaska fylld av propaganda och snedvriden eller totalfalsk papegojrapportering. (Fast det hedrar dem att de fortfarande låter avvikande åsikter komma fram på debattsidan.) Kvällstidningarna och gratistidningarna slösar jag inte ord på.

Flamman ger en annan bild av vad som händer i Sverige och världen. Perspektivskiftet är ofta hisnande om man inte är van. Och det är en enorm lättnad att få läsa texter som inte bara understryker det redan sagda. Nyhetskällorna är helt andra och långt mer trovärdiga.

Men Flamman är än så länge en veckotidning. Så hur ska man klara sig utan någon fungerande dagstidning? Jag funderar på om man kan sätta samman någon slags kombination så att man får en rimlig nyhetsbevakning över veckan utan värsta borgarpropagandan. Flamman har så jämförelsevis mycket mer substans i sina artiklar att tidningen räcker i minst två dagar. Även Stockholms Fria Tidning har mycket mer fördjupande artiklar, men jag hade ingen lust att fortsätta min prenumeration just nu, den är väldigt ojämn. Har någon förslag på tidningar som man kan kombinera Flamman med?

Svårigheten med Flamman är att inte gripas av överdriven entusiasm, men att behålla det kritiska ögat och se vad som brister. Det är viktigt att påpeka. Senaste numret var till exempel rent pinsamt ur könsperspektiv på skribenterna.

Vill du ha ett provexemplar så skriv det i en kommentar, så ska jag försöka fixa det. Tidningen förtjänar fler läsare.

* En definition av fascism hittade jag hos Fredrich: “…en form av politiskt beteende som markeras av en besatthet med samhällets förfall, förnedring eller förföljelse och av en kompenserande dyrkan av enhet, energi och renhet, i vilket ett massbaserat parti av hängivna militanta nationalister som arbetar i ett olustigt men effektivt samarbete med traditionella eliter överger demokratiska friheter och eftersträvar sina mål av intern rensning och extern expansion med våld och utan etiska och lagliga begränsningar”

Andra bloggar om: Flamman, borgarpress, vänsterpress, makten över nyheterna

Prima maj

Det var tjockare än förra året på medborgarplatsen. Sedan, på Skeppsbron, kändes det som att tåget sträckte sig ända från Medborgarplatsen fram till Kungsträdgården utan egentligt avbrott. Trångt i Kungsträdgården och mycket bra tal av Josefin Brink, om än orytmiskt. Senare varm Flamman-fest med massor av människor i boule-hallen vid Nytorget. Min kompis J blev nominerad till Bästa Plakat, men vann inte. Alltså, bäst tillverkade plakat, inte fullaste demonstrant. Lärde känna nya människor på festen och pratade om situationen i Equador, den tysta splittringen i Finland efter inbördeskriget och om dans som kombination av kropp och intellekt.

Fick uppmuntran om partiarbetet från Åsa B, som också hade pratat med polisen om dagens uppslutning. Polisen sa 9 000-10 000. Partiets räknare hade fått det till 8 500. Jag har aldrig tidigare hört att polisen fått högre siffror än arrangörerna, och jag litar på min känsla av att vi var många fler än förra året, minst tusen fler.

Josefin Brink var sedan en av de som kände sig tvingade att uttrycka sig i den Socialistiska Karaoken och gjorde det tillsammans med Anna i en egen version av ABBA:s SOS. Bättre än många andra bidrag. Säkert lägger någon upp ljudklipp på nätet. Det var en bra fest som jag gärna stannat längre på, men jag kände mig tvingad att gå tidigt på grund av plikter på arbetet i morgon.


Andra bloggar om: fest, Flamman, första maj, Josefin Brink, 1 maj

Vi och de

Högerpartierna och makten vinner på att skapa vi-och-de-föreställningar i samhället.

På så sätt kan man drastiskt försämra socialförsäkringssystemen för medborgarna och samtidigt få dem att tro att det beror på att det finns andra som fuskar och utnyttjar systemet för att sko sig.

På så sätt kan man hålla tillbaka löneanspråk och krav på generell välfärd och en utvecklad gemensam sektor med argument om att det inte finns råd, för andra vill inte arbeta utan hellre gå arbetslösa och lyfta bidrag.

Jag lyssnade på Kaliber idag, där det avslöjades hur de privata företag, från vilka Försäkringskassan köper in tjänsten att utreda långtidsarbetslösa, grovt missköter sitt uppdrag.

Trots att de f.d. sjukskrivna kunde peka ut felen i rapporterna kunde de inte bli av med slutsatserna. Och rapporterna med sina fel och slutsatser angående de numera friskskrivna ligger för evigt diarieförda och omöjliga att komma förbi hos försäkringskassan, som inte har något system överhuvudtaget för uppföljning av företagen och deras rapporter. Det framgick att dessa rapporter allt som oftast friskskrev folk, trots att det inte utgick extra ersättning för friskskrivningsrapporter, vilket bara kan tolkas så att FK så tydligt kommunicerat vilka resultat man vill ha, att företagen för att få fortsatta uppdrag tror sig vara tvugna att dra dessa felaktiga slutsatser.

Allt detta är upprörande i sig, men hur ligger det egentligen till med själva fusket? Och hur dåliga är vi svenskar på att jobba och göra rätt för oss?

En hel del svar hittade jag i en kort essä av Gordana Malesevic, som publicerades i Flamman den 19 april.

Bland annat berättar Malesevic att Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har granskat all svensk och internationell forskning om sjukskrivningar 2002-2005. Man har inte funnit några som helst belägg för ändrade attityder till sjukskrivning - alltså för att människor skulle tycka att det var acceptabelt att fuska.

Statistiska Centralbyrån, SCB, har i sin tur jämfört 1990-talets sjuktal med 2000-talets. Det visar sig att sjukskrivningarna var ungefär lika många 2001 som 1994, men långtidssjukskrivningarna har ökat.

SBU:s rapport visar att ökade krav och minskat inflytande på arbetsplatsen ökar stressen och därmed förlänger sjukskrivningarna. Den visar också att den största ökningen av antalet långtidssjukskrivna finns i de sektorer som utsatts för stora nedskärningar - den offentliga sektorn och livsmedelsindustrin.

Vidare redovisar Malesevic följande fakta:

• Enligt en färsk rapport från EU:s arbetslivsinstitut Eurofond har vi i Sverige det högsta arbetstempot i Europa
• Enligt en undersökning från USA:s arbetsmarknadsdepartement som lades fram nyligen har Sverige en av de högsta produktivitetshöjningarna i världen under det senaste decenniet.
• Timlönerna ökade däremot mindre i Sverige än i fler än hälften av Europas länder
  

Svenskarna är billiga och företagen gör större vinster än någonsin.

Det är nödvändigt att det skapas en djup klyfta mellan oss och de andra. De andra, de som fuskar och bråkar och förstör för oss som vill klara oss, men knappt gör det, på vårt hederliga arbete.

Högerpartierna och makten vinner på att skapa vi-och-dem-föreställningar i samhället. Det vill säga, så länge det inte handlar om vi och ni rika.

Andra bloggar om: vi och de, Kaliber, Gordana Malesevic, Flamman, långtidssjukskrivningar, fusk, bidrag, socialförsäkringar, välfärd