Anders Wik och Ingvar Åkesson vilseleder om FRA-lagen

I debatten efter antagandet av FRA-lagen har det blivit uppenbart att många av de politiker som hade rätt att rösta om lagen inte hade kompetens att förstå dess följder i sin bristande kunskap om den bakomliggande tekniken.

De av alliansens företrädare som snubblat på teknisk okunskap i sina kommentarer om lagen och sitt röstande, är legio, men mer skrämmande är kanske att när Mona Sahlin till slut bryter den långa tystnaden och lovar att FRA-lagen ska rivas upp efter nästa val, så gör hon det med ett uttalande som tydligt visar att hon inte fattat ett jota av vare sig tekniken eller vad lagstiftningen innebär, när hon beskriver sina skärpta krav:

- Att inte bara sticka fingret ner i kablarna för att se vad man hittar, utan söka efter vad man ser som misstanke om brott, säger hon till Rapport.

Det skulle alla FRA-anställda hålla med om att det är en definition av vad de sysslar med. Läser man mellan raderna i hennes uttalande så förstår man att hon inte alls tänker riva upp lagen, utan bara ändra den så att den framstår som mer rumsren.

Ännu mer besvärande är det när nu både FRA:s förre överdirektör Anders Wik och nuvarande generaldirektör Ingvar Åkesson uttalar sig i DN och SvD på så sätt att det antingen innebär att de själva inte begriper den bakomliggande tekniken, vilket jag betvivlar, eller att de medvetet försöker vilseleda medborgarna.

En stor mängd internationell trafik går genom Sverige. Genom att FRA får spana i den trafik som går i tråd över gränsen kan FRA förse sina uppdragsgivare med information ur den internationella trafiken. Den inhemska trafiken får FRA fortfarande inte spana på.

Gränser och vad som är internationellt eller nationellt kan inte enkelt avgöras vad gäller kommunikation på internet. Visst finns det kablar som går över gränserna, men huruvida en kommunikation sker mellan två personer inom Sverige eller mellan en person i Sverige och någon annan i ett annat land går inte att avgöra utan att grovt kränka personernas integritet genom att spana på individernas handlingsmönster på WWW. Detta vet Ingvar Åkesson när han skriver som ovan.

'För ökad säkerhet efter lagens införande finns tekniska metoder för att "spärra ut" inrikestrafik så väl som möjligt', påstår Anders Wik. En e-postadress som bolletott@gmail.com kan bara konstateras tillhöra en svensk om man spanar på vilka ip-nummer som loggar in på kontot. "Så väl som möjligt" är inte tillfredsställande.

Den information som finns att tillgå i ett meddelande, vare sig det gäller e-post, sms eller telefonsamtal, som kan vara relevant för underrättelseinhämtande är avsändare, mottagare och innehåll. Av det dokument som publiceras i samband med Rapport-avslöjandet framgår att trafikdata, det vill säga vem som kommunicerar med vem, redan lagras av FRA.

När nu FRA anstränger sig för att vi inte ska uppfatta den nya lagen som en lag som tillåter massövervakning, hävdar man att det inte är så att alla data kommer att lagras för att sedan genomsökas med "sökbegrepp". Detta blir en fråga om hur man definierar "lagra" och "massövervakning". Ur mitt yrkesperspektiv handlar det om följande: För att kunna tillämpa ett "sökbegrepp" måste man fånga upp ett meddelande, det vill säga lagra det för åtminstone en kortare tid, och söka igenom det, kontrollera automatiskt om meddelandet matchar "sökbegreppet". Gör man det på all kommunikation så är det relevant att tala om massövervakning. När FRA sätter ett filter på de kablar som går ut från, och in i, landet så handlar det om massavlyssning, hur mycket än FRA:s chefer blandar ihop syftet med lagen med den övervakning som lagen faktiskt möjliggör.

Det är just detta som är den kränkning av den personliga integriteten som så många reagerar mot. Vi vill fortfarande att våra brev ska vara oöppnade när de dimper ned i brevlådan, oavsett om det rör sig om en automatisk undersökning om huruvida de innehåller för tillfället kontroversiella uppmaningar, referenser till vapensystem, listor på bombingredienser eller annat som ger träffar på "sökbegrepp".

När man i samband med den här debatten aggressivt frågar om vi inte bör ha någon underrättelsespaning överhuvudtaget, så kan den frågan bara besvaras i relation till svaret på frågan om huruvida vi bör bevara den än så länge lagstadgade brevhemligheten eller ej.

Det är nämligen så att man inte kan välja ut, eller filtrera, eller tillämpa sökbegrepp, på en kabeltrafik utan att titta på kommunikationens innehåll. På samma sätt som man inte kan veta vad bilarna som kommer till en vägspärr innehåller, vart de är på väg, eller varifrån de kommer, utan att stoppa dem och undersöka, kan man inte, liksom på avstånd, filtrera ut de meddelanden som rör utländska förhållanden utan att titta i dem, så som dessa FRA-anknutna skribenter försöker inbilla oss. Att detta ska ske med automatiska metoder som ska urskilja hot mot rikets säkerhet gör inte saken bättre.

Som jag tidigare stöddigt har påpekat räknar jag mig som expert på området att hitta specifik information i stora mängder text. Jag känner väl till forskningsfronten inom detta område och jag vet att FRA ljuger när påstår sig att kunna hitta hot mot rikets säkerhet bara genom att automatiskt genomsöka eller filtrera, med "sökbegrepp", innehållet i e-post, sms och telefonsamtal i kabel, utan att koppla denna information till andra handlingsmönster på webben (som i så fall måste lagras illegalt för att senare kunna kopplas samman med kommunikation).

Varje argument från FRA måste granskas från ett tekniskt perspektiv och vi som kan tekniken är skyldiga att beskriva bristerna i resonemangen för de som inte har kunskapen eller erfarenheten som krävs för att förstå på vilket sätt som vi håller på att förlora demokratin just nu.

Att "FRA-are, chefer och andra, har [...] god moral och yrkesetik" ska, enligt Anders Wik, garantera att ett framtida system inte missbrukas, och att detta är "en fråga om självbevarelsedrift" eftersom hela "FRA:s framtida existens skulle riskeras" känns inte alls betryggande. Tvärtom så synliggör Anders Wik just hur oskyddad den infrastruktur som man vill bygga upp i själva verket är.

P.S. "FRA är inte en del av "Militären" eller ens av "Försvaret". Detta kan man tydligen inte säga nog många gånger", enligt Anders Wik. Och hur många gånger man än säger det så blir det inte ett dugg mer intressant uttalande. Vem bryr sig om vilka distinktioner som Försvarets Radioanstalt vill göra om vad som tillhör militären, försvaret eller är civilt, och vilken skillnad skulle detta göra för medborgarna? Oj, nu förstår jag att FRA väldigt snart kommer att byta namn. Smart drag!


Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Anders Wik, Ingvar Åkesson, övervakning, demokrati, demokratiunderskott