Kremering

Det är lika bra att jag redogör för själva kremeringen också. Igår åkte vi och hämtade vår flicka från bårhuset på Danderyds sjukhus. Så fort jag hade lyft in den lilla kistan i bagageluckan och vi satte oss i bilen, så kände vi att vi gjorde rätt som äntligen fick bort hennes kropp från kylrummen och hade henne hos oss i stället. Sedan åkte vi till Skogskyrkogården med en gammal Joni Mitchell-skiva i bilstereon. Framme vid Skogskrematoriet mötte vi L:s mamma som fick spela rollen av den utomstående stödperson som krävs för att man ska få vara med vid kremeringen. Vi bar in kistan och urnan och presenterade oss för personalen som visade in oss till avdelningen med ugnarna där vi ställde kistan på en katafalk. Sedan väntan på vår tur i ett litet väntrum med vackra möbler och fula plastblommor. Jag hade förväntat mig att krematoriet skulle vara en plats med någon enstaka anställd som skötte allt. Tvärtom så var det en hel del verksamhet och rörelse, med ganska många människor som kom och hämtade urnor eller lämnade blommor eller kistor, och personal som rörde sig hit och dit. Säregen personal, men mycket vänlig.

En kvart efter utsatt tid blev vi hämtade och förda till ugnsrummet igen. Nu låg kistan på ett slags släde framför ugnsluckan och en kvinna stod beredd vid slädens ände. Hon frågade oss på vilket sätt vi ville delta, om vi bara ville titta på eller om vi ville hjälpa till med att skjuta släden eller reglera knapparna som öppnade och stängde luckan till ugnen. Vi sa att vi nöjde oss med att stå och titta på.




Det var en mycket märklig miljö. Mycket fysisk och mekanisk; släden var inte anpassad för barnkistornas små fötter utan en lång järnstång skulle bli tvungen att användas för att baxa kistan av släden väl inne i ugnen. Mycket påtaglig och kraftfull; när ugnsluckan öppnades dånade det och de ettusen graderna och ljuset slog emot oss. Släden krängdes in och kistan baxades av. Röken började omedelbart bolma från kistan och i nästa stund så flammade den upp i stora kraftiga lågor. Så började luckan sänkas. Det hela var nog över på några sekunder, men det kändes som om det gick i slow-motion. Det var en oerhörd kraft som förintade kistan och kroppen, och det kändes som en stor lättnad. Vi var omskakade och rödgråtna men lättade när vi gick därifrån. Vi hade inget behov av att vänta de timmar det tar att förbränna allt till aska som ska svalna tillräckligt för att läggas i urnan. Den kan vi hämta upp när det blir dags för begravningen.

Jag är helt säker på att vi gjorde rätt i att sköta de här sakerna själva. Nu efteråt tycker jag att det skulle varit olidligt att lämna över till någon annan att sköta alltihop och sedan bara få en full urna levererad till gravsättningen.

Idag tillbringade vi dagen på vetrinärens torp och promenerade i naturen.


Läs även andra bloggares åsikter om kremering, Skogskrematoriet, eld

Kremeringslogistik

Den här bloggen tar sig ständigt nya vägar. Nu skriver jag några saker som kanske kan hjälpa andra med det praktiska kring ett dödsfall. Begravningsbyråerna har ett läskigt monopol på hanteringen av döda, och det kan vara svårt att sköta en del praktiska sysslor om man inte får tillräckliga instruktioner. Vi har skaffat oss tillräckliga instruktioner under den senaste veckan. Vi har bestämt oss för att sköta hela proceduren själva, bland annat för att vi fick höra talas om hur en bortrest förälder och vän fick telefonsamtal om hur hennes döda barn transporterades runt i bil i Stockholm och den känsla av hjälplöshet som det ledde till.


Med hjälp av den vänliga kvinnan på expeditionen i det rosa huset vid Sandsborgskyrkogården har vi satt oss in i proceduren kring kremering och gravsättning och fått hjälp att fylla i blanketten KYF211 som krävs. Det var inte svårt. Li åkte till vår lokala skattemyndighet och fick ett Intyg om kremering, som tillsammans med den infyllda KYF211 ska lämnas till expeditionen. Man kan också ringa till skattemyndighetens folkbokföringsfolk och be dem skicka pappret, men vi kände oss stressade. Det är det enda i blankettväg som ska fixas och det ska ske åtminstone en dag innan kremeringen. Beställningen ska alltså handläggas och godkännas lokalt så att krematoriet får veta, därför är det nog bättre om man kommer in med handlingarna ett par dagar innan. Men flexibiliteten var stor vid Skogskyrkogården.

Jag ringde krematoriet och fick information om förutsättningarna där. Vi kom överens om att vi ska komma dit med kroppen i morgon klockan 12. Om det inte går ska vi meddela det i god tid, för det tar tid att värma ugnen och mycket gas krävs. Det tar en och en halv timma att kremera en kropp. Om man vill vara med om införandet av kistan i ugnen så vill de att en utomstående ska vara med. Jag vet inte om de förstår att vi redan har varit med om det värsta.

Bårhuset, som kallas Obduktion på Danderyds sjukhus, har varit oerhört hjälpsamma och när jag ringde idag fick jag veta att flickan har klätts i de kläder och den filt som vi lämnade till den ansvariga läkaren idag. Det finns ingen logik i att vi ville att hon skulle ha mer kläder på sig och den filt som vi sovit med, det rör sig bara om starka känslor. De har också klippt av den hårlock som vi bad dem om, och lagt henne i den vita kistan som landstinget (?) står för. Vi får hämta kistan klockan 11 i morgon. Då borde vi hinna till krematoriet i tid.

Jag åkte i kväll och köpte en urna för 800 kronor. Det äldre paret i villaförorten hade sin butik i garaget och det fanns två sorters barnurnor att välja mellan. Jag valde den i plåt, med en flamma på toppen. Urnan ska man ha med sig till krematoriet, och gravyr av namn och datum ingick i priset. Om du behöver telefonnummer till en urnförsäljare så kan du mejla mig på bolletott kanelbulle gmail punkt com, så ska jag skicka dig numret. Försäljaren vill inte att begravningsbyråerna ska veta att det säljs direkt till privatpersoner.

Alltså, med korrekt ifyllda blanketter inlämnade till expeditionen och ett förvarnat krematorium, så kommer vi med den upphämtade kistan och en urna till krematoriet i morgon och genomför nästa steg i detta obegripliga vidriga.


Läs även andra bloggares åsikter om kremering, urnor, bårhus, begravningsbyråer, annorlunda yrken, liktransport

Hantering

Vi fäster våra dagar vid praktiska uppgifter. Jag förväntade mig att sekunderna skulle krypa långsamt, men förvånas i stället över hur fort dagarna rinner iväg och hur lite vi hinner med varje dag. Då och då blir vi ytterst rationella och effektiva. Nu ägnar vi oss åt frågor kring kremering, transporter och gravsättning. Inget är främmande för oss att tala om och fundera kring och vi framstår nog som ganska morbida ibland. Ateistprästen Olle tar vid där den inkompetenta kuratorn inte förmått hjälpa med det praktiska. Förmodligen får flickans urna ligga i min mammas grav på Katarina kyrkogård.

Vänner och okändas deltagande i sorgen lättar ensamheten. Också en liten kommentar här på bloggen eller ett mejl betyder något. Nu har vi inte fler vaser till blommor. Tack Patrik, Gunnar & Karin, Christer & Katarina, Catharina B, Eva, Jane, Britt-Marie, Jessika & Lisa, Jessika B, Pia B, Ilva B, Annette P, Lisa FW, Görel, Gunilla Z, Arbetsplatserna, Fredrik O, Konsum, Andreas, Bengt, Gunilla & Elisabeth, Christina H, Sabina, Kp & J, TorpSara, Örjan, Robin, Rebecca, mrarboc, LisaL, Maggisen, Béatrice, Ö-Helena, Anonym, Maxelson, Annika, Malin, Anne, Ketutar, Malinka, Åsa, Isobel, Di, Anna, Jonas Thunberg, Martin Johansson, Anonym, Nicoletta, Viktoria Schiöler, Bokstavsbarn (!), Sickan, Hemligamorsan, Anonym, Thomas, Emma, Maggie, Chall, Lovisa, Louise, Björn, Daniel, Staffan, Magnus, Viveca, Antina, Rolf, Lars, Åsa, Jussi, Maria, Lotta, Markus, Ann-Louise, Jens, Karin, Aron, Preben, Hanna, Jesper, Andreas, Karin & Tomas, Björn, Oscar, Pernilla, Madeleine, Mange, Sestrajcic och alla er andra som jag glömt att räkna upp här.

Graviditetsnotisen, den sista

Det värsta hände. Barnet dog. Någonstans i tiden kring det förra inlägget dog barnet i magen. När vi kom till BB och skulle påbörja förlossningen fann de inga hjärtljud. Det fanns inget liv kvar i magen. L födde en flicka åtta timmar senare.

Bara så att ni vet; det svåra är inte att föda ut ett dött barn, att genomgå förlossningen. Det svåra är inte att ett barn har dött och bara ligger där. Det är inte svårt att hålla i ett barnlik och smeka en varm död kind, en arm. Det oacceptabla, vidriga, hemska, helvetet, är att hela vår lycka krossades, att vårt hopp och våra drömmar slets sönder i ett vansinnigt sjukt mardrömslikt ögonblick och att allt detta är oåterkallerligt. Det är irreversibelt. Att kliva igenom en tunn skorpa is och inte kunna göra det ogjort.

Ingen vet varför. Det är vanligt att man aldrig får veta. Den här händelsen fanns inte i min föreställningsvärld. Vi var så lyckliga och vi var så stolta över vår graviditet och gladdes över hur våra vänner följde den. Vi kunde inte föreställa oss hur vi skulle bli tvugna att förklara vad som sedan hände, hur vi skulle bli tvugna att berätta om det allra vidrigaste.

Tack för era ord, er medkänsla, blommorna som vi fått. De tröstar, som en varm kastanj i fickan, ett minne som man hittar och som påminner en om något, hur det var en gång.

Några av er frågade om det var en flicka eller en pojke och om vi hade något namn. Det var en liten vacker flicka. Där fanns barnmorskan Karin och undersköterskan Erika som ledde oss vid handen genom dödsriket den kvällen. Den helvetesnatten var det vi fyra, från början till slut, och vi skulle aldrig klarat oss utan dem två. Vi har bestämt att flickan ska kallas Karin Erika F.


Läs även andra bloggares åsikter om IUFD, dödfödd, fosterdöd, plötslig spädbarnsdöd i livmodern

Graviditetsnotiser: N - 6

Ja, nu är rubriken rätt, men ändå fel, för förvärkarna börjat.
Och nu snöar det.
Vi hörs.

Graviditetsnotiser: N - 7

Sköthörnan färdigställd, med hyllor på väggen. Spjälsängen skymtar i sovrummet. Två stolar från BUP på vilka vi kan sitta när vi ska ha allvarliga samtal.

Idag började vi dagen med att såga och borra och vi fick upp hyllorna på väggen ovan skötbordet. Sedan kom H & S med BUP-stolarna och fina träbyggklossar. På eftermiddagen åkte vi hem till B, A & E på Ploggatan och fick, förutom en härlig marängtårta, ett barnbadkar, en mobil, ett sobert babygym (dvs. en vadderad lekmatta med lite spöken på) och ett urval fina kläder.

Därpå for vi vidare till hemmet där författaren till Min brors kokbok bor. Han var inte själv där, men stora E, lilla e, och mellan-E var där och de demonstrerade en flott barnvagn som vi beslöt oss för att köpa av dem. Jag bollade en stund med minsta e:t för att träna mig lite, jag har ju egentligen väldigt lite erfarenhet av att handskas fysiskt med så små kroppar, men det gick bra. Hon var road och det var även jag.

Med fullastad bil åkte vi sedan hem och lagade 24 kroppkakor och skruvade ihop spjälsängen utan monteringsanvisning! Tyvärr hann vi inte med vare sig Socialistiskt Forum eller festen därefter.


Läs även andra bloggares åsikter om generösa vänner

Graviditetsnotiser: N - 8

Misslyckad arbetsdag idag igen. Tycks inte kunna få någonting gjort. AE sms:ade och sa att det är som det ska vara. Att jag bara ska äta och sova. Så jag somnade framför en distansföreläsning på eftermiddagen. Ryggen sämre efter bilturen till torpet. Försökte komma på någon bra restaurang i stan för en affärsmiddag på måndag kväll, men kunde inte komma på något bra. Sjögräs kanske. Har någon läsare något annat bra förslag på ett ställe där man kan samtala och som samtidigt är trevligt och har mycket bra mat, gärna asiatiskt?

L unnade sig fotvård och var alldeles lyrisk efteråt. När kvinnan klämde i hålfoten och sa att här är magen så hoppade barnet till. Fötterna är alldeles lena nu och jag misstänker att det inte var sista gången. Hur som helst så fick det L att känna sig tillräckligt stark för att vi skulle gå hem på visit hos V och T på S:t Paulsgatan på kvällen. Där fick vi mycket god majssoppa med ost, räkor, äpple och chili. KBT kom också dit och berättade om sina kommande projekt med balkonglufttorkning av lammkyl och skinka. Det gjorde mig avundsjuk. Det påpekade jag flera gånger och varje gång sa de till mig att jag ska få barn i stället.

Eftersom barnet inte sparkar särskilt mycket längre nu när det är så trångt, utan bara trycker till ibland, så tycker inte L längre att det är lika roligt med magen. Hon säger att det nog vore bättre för barnet att komma ut snart. Bara vi får upp hyllan och sängen och kameran kommit, tänker jag. Äh, kamera kan vi låna, så söndag går bra.

Graviditetsnotiser: N - 9

Susade tillbaka till Stockholm efter att ha byggt små hus till två av kronärtskockorna för att de ska överleva vintern utomhus. De två i växthuset verkar må strålande och växer fint.

Den här usla bilden är troligen den sista tagen med den nuvarande mobiltelefonen, som ni ser här. Idag beställde jag en digital kompaktkamera som förhoppningsvis kommer innan barnet tittar ut.

Magen har sjunkit ännu längre ner nu och man anar en viss nyhypokondrism hos L. Hon är glad att jag är tillbaka och jag är glad att vara tillbaka.

Till lunch blev jag förresten bjuden på den persiska restaurangen Zartosht i Helenelund. Jag rekommenderar lammfiléspetten. Jag får ingenting gjort på jobbet.


Läs även andra bloggares åsikter om Zartosht, kronärtskocka

Graviditetsnotiser: N - 10

Idag tog jag ut en semesterdag. Först bytte jag till vinterdäck. Därefter följde jag med L till hudkirurgen i Björkhagen för att ta bort ett elakt födelsemärke. Det gick bra, men eftersom snittet inte ska utsättas för något som helst vatten de första dagarna så får barnet hålla sig åtminstone till på söndag, så vi kan ta avslappnande och smärtstillande duschar på BB.

Sedan körde jag till torpet för att stänga för vintern, men det tog mycket längre tid än beräknat, eftersom färjan över Bråviken var avstängd, så jag fick ta en lång omväg via Kolmården och Norrköping. Väl här fick jag inte mer än en halvtimme innan solen gick ner och allt blev mörkt. Men vad härligt det är att komma tillbaka till verkligheten! Ljuset och dofterna finns här, nära naturen och inte i stan.

I växthuset väntade tre mogna tomater och många gröna. På marken låg fler gurkor, där gurkplantan hade dött. En hel del chili hade mognat. En talgoxe skrämde jag upp bakom en tomatplanta och den ville inte flyga ut ur växthuset när jag lämnade dörren öppen så den kanske bor där?

I morgon får jag inte glömma att ta med mig timjan, salvia och rosmarin hem. De färska kryddorna har jag saknat, nu när vi inte har varit här regelbundet. Jag måste också komma ihåg att täcka kronärtskocksplantorna ordentligt så att några klarar vintern. Det är viktigt både att de inte förfryser och att de skyddas mot väta med tak.

Åt en fläskkotlett från Magnus Kött & Vilt till middag, med potatis och trattkantarellgräddsås. Folköl till, ifall jag skulle behöva pipa tillbaka akut. Nu sitter jag framför brasan och bloggar på papper, eftersom jag glömde sladden till datorn hemma och vill spara batteri till ett River Cottage-avsnitt innan jag somnar.

(Kan ni tänka er att den mentalt rubbade, som jag skrev om i söndags, följer min blogg?! Nu försöker hon skrämma mig till att inte skriva om de delar av mitt liv som hon vill kladda vidare i, genom att upplysa om att hon fått "råd och definitioner" från "kvinnofridslinjen och polisen" gällande nätförtal, och hon kräver att jag ska ta bort min blogg från i söndags. Jag funderar också kring det här med definitioner och råd. Begreppet förtal blir lite knepigt när förtalet publiceras anonymt utan att objektet utpekas med namn. Men det kanske räcker med att någon, vem som helst, känner sig träffad, eller? Jag råder henne till att fortsätta att kontakta polisen ända tills de lyssnar på henne och, om de inte tar hennes kränkthet på allvar, att driva ärendet vidare till JO. Frågan är om det hela ska definieras som ett hatbrott eller ett kvinnofridsbrott? Kanske kan riksdagens ledamöter också vara intresserade? Ska man ta upp saken med kommunens sociala nämnd och Riksförbundet för mental hälsa? Är det mödan värt att försöka få in en insändare i landets största morgontidning? Frågorna är många, och det enda vi säkert vet är att fortsättning följer.)

Graviditetsnotiser: N - 11

Naprapatbehandling på morgonen. L till mitt jobb på lunchen, trevligt på Street. Goda kollegan F fotade oss därefter för att kompensera bristen på parfoton. Min gamla mobil med bra kamera är försvunnen, därav bristen på foton på bloggen. Kollegan EOS bjöd oss på fantastiska chokladkakor med havssalt, och kollegan Å hade med sig en kasse med plyschsparkdräkter i olika storlekar för oss att låna. Nå, inte till oss, men till barnet. Åkte hem till vännen i utanförskapet för att utöva lite datorstöd i utbyte mot lite trevlig Merlot-bourdeaux. Han ska snart bidra med lite vingästbloggning här. Gamla vännen C kom och hämtade mig och vi gick till Jesses krog för en förglömlig middag, men trevliga samtal. L hade samtidigt haft M och T på besök från vilka vi fick låna toksnygga koftor som M har stickat. I morgon bitti ska vinterdäcken på och sedan kanske jag tar ut en semesterdag och gör en tjurrusning till landet för att tömma rören på vatten. Bestämmer mig till frukost.

Graviditetsnotiser: N - 12

Jag arbetade hemma idag med hälsoterminologier och klassifikationssystem. Ett sådant klassifikationssystem är ICF - Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa med hjälp av vilket alla aspekter på mänsklig hälsa ska kunna beskrivas, globalt, oavsett kulturella skillnader. En gråmörk dag som idag är tänker jag att solglasögon inte är det första som barnet kommer att behöva. Jag vet inte exakt hur det skulle beskrivas med ICF men förmodligen skulle man få ta till klassifikationerna:

e240 Ljus
Elektromagnetisk strålning genom vilken saker blir synliga, antingen genom solljus eller artificiell belysning såsom stearinljus, olje- eller parafinlampor, eldar, elektricitet, och som kan ge användbar eller förvirrande information om världen.
Innefattar:
ljuskvalitet; ljustäthet; färgkontraster
e2400 Ljusintensitet
Nivå eller mängd av energi som antingen en naturlig ljuskälla, dvs. solen, eller en artificiell ljuskälla utger
e2401 Ljuskvalitet
Ljusets beskaffenhet och därmed sammanhängande färgkontraster som skapas i den visuella omgivningen och som ger användbar information om världen (t.ex. visuell information om befintlig trappa eller dörr), eller förvirrande bilder (t.ex. alltför många visuella stimuli)
e2408 Ljus, annat specificerat
e2409 Ljus, ospecificerat

Observera användbar eller förvirrande. Det är vackert och poetiskt, tycker jag, men också oerhört skrämmande att Världhälsoorganisationen lägger ner så mycket resurser på ambitionen att med ett sådant här uselt och världsomspännande klassifikationssystem förbättra hälsan i världen. De tre svenska arbetsgrupper som har jobbat med den svenska versionen bestod av tjugo personer. I Bilaga 10 avtackas c:a 700 personer som har deltagit i revisionsarbetet. Femton är svenskar varav två har avlidit under processens gång. Arbetet är naturligtvis smäckfullt med moraliserande och man kan inte säga att översättarna har lyckats med språket heller.

d7601 Barn-förälderrelationer
Att skapa och bibehålla relationer med sin förälder såsom att ett litet barn lyder sina föräldrar eller att som vuxen tar hand om sina gamla föräldrar

På eftermiddagen åkte jag in till stan och mötte L på MamaMia för att träffa vår underbara barnmorska för kanske sista gången. Hon hade drabbats av en släng diskbråck så våra tre rörelsemönster i det lilla rummet var lustiga att se. Jag gav henne min sjukgymnast/naprapats nummer. Den lilla har nu fixerat sitt huvud neråt i bäckenöppningen. Då är vi nästan klara och beredda. Ska bara borra och skruva lite till. Väskan är packad förutom mina kläder och mackorna.

På kvällen pratade jag (d3550) med en gammal vän (e320) på telefon (d3600) och efter en stund så framgick det att hon hade inlett något slags förhållande (d7500) med en annan gammal vän. Det är väl bra för då kanske de inte bara d7700 & d7702, utan även d7701 om inte b6700. Fast nu har ju hon så mycket med d6501 och man får ju hoppas att han har lärt sig att d7200.


Läs även andra bloggares åsikter om nästan redo, ICF, standardiseringsdårskap, huvet ner och fötterna upp

Graviditetsnotiser: N - 13

Trots det grå vädret trodde jag att det här skulle bli en hygglig dag. Igår fick jag den dödssjuke fadern att förstå hur vikten av att den mentalt rubbade särbon håller sig till sin hälft av besökstiderna, och vi kom överens om att det är den överenskommelsen som gäller framöver. Vi barn har velat hålla honom utanför konflikten med uppmärksamhetshaveristen, men till slut har vi varit tvungna att berätta om hennes sinnessjuka beteende för honom. Hur hon sprider lögner och skickar brev till släkten med bisarra fantasier om oss, och att hon vägrar att gå med på en uppdelning av besökstiderna där hon får hälften och vi andra som inte vill träffa henne den andra hälften. Idag var vi och hälsade på honom för första gången på ett tag, och det var trevligt och han var riktigt pigg och glad. Han beundrade L:s mage och vi pratade mycket om graviditet och vad han mindes av min mammas graviditeter. Innan vi gick tog jag återigen upp besökstidsuppdelningen och han bekräftade vår överenskommelse. Nu blir både spontana besök och planering av närståendepenningsdagar enklare. Trodde jag. När vi kom hem väntade ytterligare ett e-brev från den rubbade särbon, i vilket hon förklarar att vi inte har någon överenskommelse. Hur ska man handskas med en människa som njuter mest av allt av konflikter som ställer henne i centrum av uppmärksamheten, som får allt att kretsa kring henne i stället för den dödssjuke? Jag ringde fadern och berättade om hennes bisarra brev och han lovade att ta upp saken med henne igen. Det var vad den här första dagen i vecka 39 kom att handla om.


Läs även andra bloggares åsikter om mentalt rubbade uppmärksamhetshaverister

Graviditetsnotiser: N - 14

Både jag och L var inbitna ungkarlar när vi träffades och hade inga trevliga hem att visa upp. Tvärtom var vi båda sådana att vi inte öppnade dörren om någon kom och ringde på som vi inte var förvarnade om. Det tog ett bra tag innan jag släppte in L i min lägenhet på Vickergatan, och jag var inte särskilt imponerad av hennes skrutt på Pontonjärgatan.

Idag har vi fortsatt organiserandet av vårt gemensamma hem. Alla sladdar i hallen och hälften i vardagsrummet har försvunnit eller spikats fast mot listerna. Wow! Nu är skötbordet frilagt och användbart. I morgon kanske vi skruvar ihop spjälsängen, skruvar upp Elfa-hyllorna och trollar bort de sista flyttlådorna. Det här är åtminstone inte någon inredningsblogg.

Vi hittade en Bosarpskyckling på konsum i Farsta. Nu står jag och gör en coq au vin enligt mina nya idéer som innebär att bevara mer av kycklingens och rotfrukternas stuns och bättre bevaka när olika saker ska ner i grytan och ändå få en riktigt djup smak av långt kok av det som tål det. Jag har långsamt kokat buljong på skrovet i sex timmar nu. Jag har en idé om att det ska finnas massor av goda infrysta middagar i frysen när vi kommer hem från BB. Jag hoppas att jag ska hinna göra en bra Beuf B också.

Jag missade systembolaget och hade inget vin till grytan. Efter några telefonsamtal var jag på väg att få tillgång till vår grannes, partikamraten i utanförskapets vinkällare och alla hans bordeauxer, men dessförinnan hade jag läst Röda Raketers fina påminnelse om hur stormingen av Vinterpalatset gick till under Oktoberrevolutionen för exakt 91 år sedan och vad som hände med tsarens vinkällare. Jag lånade en flarra av veterinären i stället.

Graviditetsnotiser: N - 15

Det går något separationsvirus omkring mig. Flera vuxna par bryter upp. Jag tycker att det är väldigt obehagligt. Jag är rädd att L ska lämna mig när hon får ett litet barn att ta hand om i stället för mig. Hon förnekar det.

Graviditetsnotiser: N - 16

Jag börjar tro att man blir lite korkad av ryggont. Kurserna som jag läser går inte alls bra. Man kanske tänker lite med ryggmärgen också? Hoppas att det blir bättre efter min träff med sjukgymnastnaprapaten i morgon bitti. L ligger i soffan bakom mig och glor på tv och tjoar - Nu har den hicka! Vår föräldrageneration tycks inte känna till det där om att barn i magen får hicka, utan har tittat oförstående på L när hon sagt så där. Nu känner hon hickan från därnere och det är bra för då ligger barnet med huvudet ner.

Apropos tv så blir jag så äcklad att jag vill säga upp tv-licensen av svt:s nya serie Himlen kan vänta, där vi ska få följa dödssjuka människor i deras kamp mot döden. Jag har ett vagt minne av en 70-talsfilm som beskriver en mörk framtid där ett tv-bolag i smyg följer en cancersjuk kvinnas sista tid genom en reporter som har en filmkamera inopererad i ögat och sänder det hela som en tv-serie utan att hon vet om det. En skruvad framtidsvision trodde jag, men enda skillnaden mot svt:s nya satsning är att de dödssjuka här är medvetna om att de gör tv och tycks nöjda med det. På sätt och vis beskriver det ett än mer skrämmande samhälle där en sjuk människas behov är så otillfredsställda att svt kan utnyttja hennes liv till snask. Fy fan. Jag tror att Max von Sydow spelade en biroll i den brittiska filmen. Minns någon namnet på den?

Tack till dem som lagt till några låtar till förökelselistan som jag bad om. Det är lite som att få anonyma paket hemskickade.

Barnvagnen får plats alldeles utmärkt i portuppgången, konstaterar vi.


Läs även andra bloggares åsikter om Himlen kan vänta, hicka, svt

Graviditetsnotiser: N - 17

Jag är väldigt glad att McCain inte blev president. Den enorma förälskelsen i personen Obama oroar mig. Hur lätt eller svårt kommer det att bli att kritisera hans politik för alla som hyllar hans personlighet? Stödet till honom är inte heller alls så överväldigande som så många hade önskat. Tvärtom är det enorma stödet för McCain oerhört skrämmande för mig. Men fan så fantastiskt att USA har en svart president! Nu sitter snygga människor i tv och pladdrar. Som vanligt, men ännu mer självgott.

Idag kom veterinären R för att hjälpa att borra i väggarna, som han hade lovat igår. I morse kom han på att han hade brutit nyckelbenet i förra veckan. Ett brutet nyckelben, en bruten rygg och en gravid kvinna. Och så kom E. Vi fick upp hatthyllan och lite till och vi fick en supergod pasta med tomatsås som L gjorde igår och salsiccia som L köpte hos Södermalms Delikatesser. Jag skivade ner hälften av korvarna i tomatsåsen och stekte hälften av korvarna med vår salvia, rosmarin och timjan och blandade allt med spaghetti. Enkelt (om man har en vän/hustru som har tid att koka tomatsås) och mycket gott.

Snälla F reagerade på förra inlägget och erbjöd oss att låna en barnvagn som L hämtade efter korvarna och efter att ha tittat på blöjbyte hos min kusin L som fick en flicka för knappt två månader sedan. Alla får barn nu. L tycker att hennes fötter är feta. Men vi blir så glada när vi ser saker hänga på hatthyllan i stället för på gångjärnen till köket och vardagsrummet. Ett litet steg för mänskligheten. Obama och vår hatthylla och alla barn. Och inga jävla hundar. Jag tycker att Obama verkar vara en dålig far.

Graviditetsnotiser: N - 18

L piggare. Jag också, men trött i fötterna av att stå hela dagen för ryggens skull. Lite orolig för att rasisterna ska mobilisera sig i USA i natt och trots allt rösta fram McCain. Fick löneförhöjning och skickade genast in uppgifterna till Försäkringskassan. I morgon ska jag få hjälp med att borra i väggar och sätta upp hyllor. Än har vi inte fixat barnvagn. Den djungeln känns ogenomtränglig.

Graviditetsnotiser: N - 19

Idag träffade jag min underbara naprapat/sjukgymnast som återställde min rygg till åtminstone torsdagens tillstånd och jag är nog alldeles strax tillräckligt stark och rörlig för att vara nog stöd under en förlossning. Lättnaden när smärta försvinner och rörlighet återkommer glöms alldeles för snabbt.

På hemvägen köpte jag det bokrökta sidfläsket, två Hugo-isterband, smör och ostkaka från Bondens butik i hötorgshallen. Med sidfläsket gjorde jag pyttipanna, så att det räckte till två extra portioner att frysa in. Förrutom det har vi fryst in köttbullar och köttfärssås så att vi ska ha färdiga middagar när vi kommer hem från BB. Jag hoppas att jag hinner komplettera med en stor sats Boeuf Bourguignon och en Coq au Vin också innan det blir dags.

L åkte till mvc på eftermiddagen för att kolla rikningen på barnet, som inte verkade vara upp och ner igår som det ska, utan med huvudet och hickan upp. När hon undersöktes hade rackaren lagt sig till rätta igen, så ingen åtgärd krävs. Ungen rör sig mycket och drastiskt nu. L är lite nere och vill inte bli av med sin fina mage.

Min uppmaning att lägga förökelselåtar till min öppna spotify-spellista var väldigt misslyckad. Antingen är mina läsare otillräckligt spotifierade eller så är de väldigt lata eller blyga trots att tillägg är anonyma. Försök igen.

Graviditetsnotiser: N - 20

Just tillbaka från söndagsmiddag hos svågern T i Tyresö. En svensk-västpapuansk-finsk-bosnisk pratig blandning på tolv personer. Vi bjöds på två ihopsydda lammbringor fyllda med bland annat lammfärs och getost. Hasselbackspotatis till. Det var mycket gott och inspirerande. Svågerns familj har fått lite mark på Västra Papua och funderar på att försöka under ett år att starta någon sorts köttverksamhet där, kanske fårrelaterad, om det nu är möjligt i det klimatet. Mycket spännande. Så småningom ska jag skriva något om den politiska situationen där under den pågående indonesiska ockupationen, så ignorerad av västvärlden som med sina ekonomiska intressen i de ofantliga naturtillgångarna står för den indonesiska statens största skatteintäkter.

Från och med idag är barnets eventuella födelse inom det normala. Trettiosju veckor + 0. Magen ser fin ut. L trött.

Graviditetsnotiser: N - 21

Vi var bjudna till B & K-A på middag med deras son P och hans hustru tant T och deras dotter K. Trots att jag knappt kom upp ur sängen i morse på grund av ryggsmärtor, så lyckades jag baka och tvätta och promenera en förmiddagspromenad i solen och placera ett ljus på mammas grav innan vi åkte till Birkastan. Till middag bjöds pepparrotskött med rotfrukter och sedan ost och citronkaka och allt var fantastiskt gott, och B berättade om sin far och jag berättade om min och det fanns igenkännande och alla tittade beundrande på L:s mage och K-A försökte övertala tant T att skaffa en till mage men det är ju inte aktuellt och jag fick ryggråd som jag kommer att följa från och med i morgon och dessutom en voltaren-kräm som rundade av min svans och hörnen på stolarna. Nu har L packat ner mig i sängen med benen högt och jag tror att jag ska se ett avsnitt av någon River Cottage-serie. Och jag tänker fortsätta att skriva en anteckning varje dag, hur ointressant den än blir, för värdet kan infinna sig senare, kanske om 17 år.