Brrrr, och varför är alla sorgklädda?

Tillbaka från Indien sedan en vecka är det svårt att komma på vad man kan skriva här egentligen. Sinnena har svårt att överlappa från de tropiska varma regnen till kylan och snön. Allt är så dämpat och tyst och alla mörkklädda ser så dystra ut.


Så här var det. Först en vecka av hårt arbete med långa möten och försök att definiera forskningsprojektet och det gemensamma arbetet. Efterhand blev det allt tydligare vad vi ville göra. Sedan besöken på HIV-avdelningar på tre mycket olika sjukhus för att försöka förstå deras förutsättningar och behov. Behoven och förutsättningarna visade sig vara mycket olika, men alla tre sjukhusen visade stort intresse för projektet och ville delta och lägga ner faktiskt arbete.

För att komma till prestigesjukhuset i Kochi 20 mil bort åkte vi åtta personer i en bil i 4,5 timmar från Thiruvananthapuram. Och sedan tillbaka. Den som inte har varit i Indien kan inte föreställa sig hur trafiken är. Efter ett tag så inser man att det finns en logik i det hela, en algoritm för bilkörningen, men vad spelar det för roll när marginalerna är för små och chansningarna för många. Omkörningar i kurvor är mer regel än undantag. Här är en kort film som visar riktigt riktigt stillsam, närmast körskoleaktig indisk bilkörning.




Efter Thiruvananthapuram och Kochi åkte vi till Delhi för att fortsätta med tåg till Chandigarh morgonen därpå. En kväll kring Connaught Place i Delhi gav mig en annan bild av staden än den förra resan. Tågresan dagen efter var fin och jag har bestämt mig för att resa mer med tåg i Indien om jag kommer tillbaka. Chocken var stor när jag vid slutstationen upptäckte att den enda väska som var kvar på hatthyllan inte var min väska. Den väskan tog jag ändå med mig när jag gick ut på perrongen uppgiven och övertygad om att jag aldrig skulle få se min väska igen. Men se, då hade jag inte räknat med sub-inspector Raj vid järnvägspolisen som lade ner alla resurser på att hitta min väska igen - och lyckades! Visserligen tog det en fyra timmar, men dem fick jag tillbringa i VIP-väntrummet, de sista timmarna konverserande med sub-inspector Raj själv om vitt skilda ämnen såsom odling, brottslighet och Sveriges djurliv (inga elefanter!).

Sub-inspector Raj vid järnvägspolisen i Chandigarh med mina väskor

Tacksamheten var gränslös när till slut kabelindustrialisten Singh kom med min väska och återfick sin egen. Jag blev erbjuden att bo i hans hus men tackade dumt nog nej, eftersom jag räknade med att bra boende skulle ha ordnats av forskningsinstitutet vi skulle besöka. Hade jag bott i Mr. Singhs villa hade jag nog sluppit 24 timmars kaskad- och fontänövningar (som visserligen fick mig att gå ner minst tre kilo).

Efter Chandigarh och Mohali var arbetsveckan slut och jag återvände till Kerala. Efter en natt i Ernakulam tog jag bussen till Alappuzha (Alleppey) där jag bytte till reguljärbåten som tog mig till Thomas ö en dryg timme bort. Tredje kyrkan på vänster sida är hållmärket för rätt hållplats på ön Chennamkary.

Bilder från båtstationen i Alappuzha

Hos Thomas var det stilla och lugnt, så som jag hade längtat efter det. Att återvända till platser man tidigare besökt är underskattat. Att resa gör en inte nödvändigtvis till en visare människa, men det kan skala av ett lager av rädsla, ytterligare ett lager av rädsla.


Jag gick promenader längs kanalerna och mötte människor som log mot mig. Och jag såg ett annorlunda vardagsliv.



Läs även andra bloggares åsikter om Indien, Thiruvanathapuram, Trivandrum, Kochi, Cochin, Chandigarh, Mohali, Delhi, backwaters, Kerala, Chennamkary

Kochi - kryddhamnen

Efter arbetet i Delhi flög jag ner till Kochi för att möta L. Allt gick fel den dagen och det tog mig tretton timmar att komma fram till vårt ställe i stadsdelen Fort Kochi i staden Kochi (f.d. Cochin).

Delight Tourist Resort

Kochi är Keralas viktigaste hamnstad och har sedan mitten av 1300-talet varit den mest betydelsefulla hamnen för kryddexport till västerlandet från Indien. Det var alltså hit till Kerala som Vasco da Gama kom 1498 på jakt efter peppar och andra kryddor och startade det som kom att bli det västerländska imperialistiska koloniala projektet. Det var här i Kerala som Vasco lät skära av näsor och öron när han inte fick kryddorna han krävde. Här i Kochi låg Vasco da Gama sedan begravd tills han flyttades till Portugal 1539. Här ligger kryddgatan med kryddhandlarna i de judiska kvarteren - den judiska församlingen har rötter från 700-talet före 0 enligt vissa källor. De första kristna församlingarna sägs ha grundadats av aposteln Thomas (Tvivlaren) som kom till Kerala år 52. Här sökte också jag bra peppar att ta med hem.

Kochi Pepper Exchange

Vi hittade pepparbörsen, men den var stängd, så vi fick inte se hur det gick till på golvet. Jag bad att få lukta och smaka på pepparn i ett antal butiker, men jag blev inte särskilt imponerad och jag tyckte till och med att jag kunde skönja en mögellukt i flera pepparburkar. Någon dumskalle sa att svartpeppar inte doftar, när jag ville lukta! Ingen sa emot när jag förklarade att kvaliteten inte dög.

Kryddgatan

Vi åt lunch på L:s favoritrestaurang (hon är snabb) och berättade om pepparbekymren. Ägaren rekommenderade sin egen kryddpusher som vi sedan åkte till, men inte heller denne hade något att erbjuda som jag ville ha.



Nåväl, Kochi är en trevlig och lugn plats. Man har fortfarande ett levande lokalt fiske och serverar bra fiskrätter på restaurangerna. Det är inte olidligt mycket turister och tempot är stillsamt. Hammaren och skäran är närvarande överallt. Här nedan är kommunistiska (CPI(M)) ungdomsförbundets lokaler med en tidningsläsarhörna. Jag frågade om jag fick fota och de frågade om jag visste vem mannen i basker var. Därefter var de mycket nyfikna och undrade vilka vi var och varifrån vi kom.


Tyvärr var inte deras engelska eller vår malayalam tillräckligt bra för några djupare diskussioner. Så var det alltför ofta. Kerala har en nästan fullständig läs- och skrivkunnighet, till skillnad från resten av Indien, en mycket låg barnadödlighet, en långt mer jämställd kvinnosituation, en stark fackföreningsrörelse, flera jordreformer bakom sig, mängder av bibliotek, och ett högt valdeltagande. En del skyller detta på långa perioder av kommunistiskt styre sedan den första kommunistiska regeringen fick makten i allmänna val 1957. Andra säger att det beror på helt andra saker.

Nu var det dags att resa upp i bergen. Fortsättning följer.


Läs även andra bloggares åsikter om Kochi, Cochin, peppar, Delight Tourist Resort, Fort Cochin, Vasco da Gama, Kerala, imperialism, kolonialism, Thomas Tvivlaren, CPI(M), pepparbörsen

Kommer inte pepparn till K så kommer K till pepparn

När motgångarna står som spön i backen så gäller det att satsa framåt. I början på december ska jag till Delhi med jobbet några dagar. Därefter åker jag till Kochi i Kerala och möter L. Staden har sedan urminnes tider varit ett centrum för kryddhandel och har en viktig pepparbörs. Kanske kan jag hitta någon som kan ta mig till en pepparodlare?

Som ni säkert känner till så styrs Kerala av The Left Democratic Front som leds av Communist Party of India (Marxist) så det kommer att bli en spännande resa på många sätt.

Kommunister i Ernakulam

Foto: Soman



Andra bloggar om: peppar, Kerala, Kochi, Cochin, upptäcktsresa, CPIM, Communist Party of India (Marxist)