Vårconfit i hagen

Det ångar om den feta lerjorden i grishagen idag. I dimma och regn och åtta graders värme smälter snön allt snabbare och grisarna får äntligen böka hur mycket de vill. Smältvattnet vet inte riktigt vart det ska ta vägen. Jag hör kvickrotens rötter slitas av när jag går förbi därute.

Nu är de tre tillsammans. Jürgens kurtis med gyltorna i stallet för tre veckor sedan ledde inte till någon dräktighet. För en vecka sedan gav vi honom en egen liten hage till slut, men bara några dagar senare började Vera ställa sig och glo på honom och säga märkliga ljud och han blev stirrigare och stirrigare, så i fredags ledde vi över honom till flickornas hage. Omedelbart påbörjades kopulerandet och nu har de hållit på i tre dagar. Det ångar.

Och ibland blir det lite rörigt.



Jag kan försäkra er att han når fram dit han ska trots sin litenhet. Sex tycks vara hans forte och han ser bättre ut för varje dag som går.


Läs även andra bloggares åsikter om brunst, Linderödssvin, sex, vår, lera, storleksskillnader

Smaklös marknadsföring

Kan man skriva en copy-text på 30 sekunder och publicera utan att läsa igenom den? Tydligen. Så här ser det ut i pressmeddelandet för Fages fyra nya fettfria yoghurtar.


Och den marknadsförare som tror att jag skulle skriva någonting positivt om en produkt helt utan fett har en skruv lös.


Läs även andra bloggares åsikter om fettfri och hjärndöd, MatMäklarna AB, smaklös yoghurt

Helgsysselsättning

I förra veckan rymde Vera och Marzena igen. Grannarna ringde och var lite upprörda. De har hästar och hästar är ofta rädda för grisar. Jag sprang ut och hämtade en hink med gröpe och fick snart in dem i hagen. Men en stund senare var de ute igen och jag fick G-E:s hjälp att få in dem i en box i stallet bredvid Jürgens box.

Det visade sig att det inte var ström i eltråden. Den var översnöad på flera ställen och tyngden från snön hade gjort brott i metalltrådarna. De gånger som grisarna har rymt så har det alltid varit under en kombination av förutsättningarna dåligt med ström i tråden, brunst, kyla och kanske hunger. Man lär sig efterhand, men grisarna blir också större och större. Som så ofta så handlade den här helgen om att ordna för djuren. När eltråden var fixad försökte vi med grannar och vänners hjälp få ut gyltorna i hagen igen, men den här gången var det inte lika lätt som vid tidigare tillfällen. Nu verkar det som om Vera brunstar.




Det är ju inte så där superspännande filmer som jag lägger upp, men för den som inte är bekant med utegrisar kan det vara intressant att se hur fina, snabba och viga de är.




Till slut fick vi in dem i hagen, men då hade fotografen tröttnat.


Läs även andra bloggares åsikter om Linderödssvin, grisar, helgnöjen, vackra gyltor, rymlingar

Förvirrande

Idag kom det första exemplaret av korvboken till mig med posten. Det känns väldigt konstigt att hålla i den. Jag vågar inte läsa, men bläddrar och tittar på de snygga bilderna.

Firar med ett glas tysk riesling.

Gamla och nya vänner

Det här är ju horribelt! Inte ett inlägg sedan november. Och var blev alla grisbilder av?

Vera och Marzena

Våra gyltor har vuxit och börjat brunsta var tredje vecka. Då blir Marzena alldeles deprimerad och ointresserad av maten står hon och tittar på ingenting med tom blick. Hon ställer sig intill oss och vill att vi ska prata med henne och hålla om henne. Det är ganska plågsamt att se henne så och nu måste hon få träffa en galt snart. Hon väger omkring 120 kg och det redan vid 8 månaders ålder vilket motsäger uppgifterna om att Linderödssvin skulle växa hälften så fort som konventionella grisar. Två gånger har de rymt och jag tror att det berodde på att det var så hiskligt kallt och vi förstod inte att ge de tillräckligt med extra foder. Eltråden var också helt översnöad så det var bara för dem att kliva ut på det ställe där vi kliver in i hagen. Snövallar vill de nämligen inte ta sig över. Det var inte så dramatiskt trots allt och båda gångerna lyckades vi locka in dem i en box i stallet med en hink gröpe. Det var lika bra att ha dem där några dagar när det var -27 grader ute. För varje sådan där dramatisk händelse här på gården så blir vi mer erfarna och upptäcker att det mesta löser sig. Om inte annat så med grannarnas hjälp.

Sonja
I mellandagarna åkte vi till en uppfödare av dansk-svenska gårdshundar här i närheten och hittade en valp som vi inte kunde motstå. Jag har aldrig sett mig själv som en hundmänniska men började leka med tanken på att skaffa hund när vi flyttade ut på landet. Den dansk-svenska gårdhunden är ju känd för att vara en bra råttjägare så det kunde vara ett alternativ till katt, som varken jag eller L har haft lust att skaffa. Sonja visade sig vara ett oemotståndligt kärlekspaket som gör oss glada varje dag. Senare berättade en gammal charkuterist för mig att slaktare och charkuterister brukade ha just sådana hundar förr i tiden. De släppte in dem i lokalerna för att bita ihjäl alla råttor innan de själva gick in om morgnarna.

Jürgen

Igår åkte vi ner till trakten av Söderköping och hämtade en galtkulting som genetiskt sett ska passa väldigt bra ihop med Vera och Marzena. Det finns ju så få Linderödssvin så det är viktigt att avla medvetet så att inte inavelsgraden ökar och den genetiska spridningen blir så stor som möjligt. Det visade sig att den här galten bara hade levt på grönsaker och bröd. Jag tror att det är därför han är så liten, han väger bara omkring 30 kg. Det är viktigt att en gris får alla aminosyror som den behöver för att bygga upp proteiner att växa av och det får man inte av grönsaker och bröd. Han är ganska ful också och har inte mycket till päls. Nu till att börja med så får han vara i en box i stallet där det är lite varmare och där han kan få vänja sig vid oss och det nya fodret för nu måste han växa som attan för att kunna komma upp på suggorna. Eftersom han ska bli pappa till alla korvarna så har vi naturligtvis döpt honom till Jürgen.

Det har varit en hård första vinter på landet. Men jag har inte en enda gång ångrat flytten hit.


Läs även andra bloggares åsikter om Linderödssvin, Linderödsgrisar, Dansk-svensk gårdshund, valp, gyltor, galt, galtkulting, vinter, vänner

Grisarna och den första snön

Vera och Marzena blev mycket förvirrade av det vita kalla som hade lagt sig i hagen efter stormen. De verkade inte tycka direkt illa om det, inte så illa som om blåsten. Men det var förvirrande och inte så lätt att gå i.




I går kom Veterinären hit och vi skissade på hur produktionslokalen skulle kunna se ut. Vi tog mått på delar av svinhusets övervåning och diskuterade flöden. På kvällen kom grannarna över på middag och det blev ganska sent. Idag åkte vi till Åloppe och handlade bland annat kalvkött till den vita tryffelkorven med pistagenötter som jag ska tillverka på tisdag. Då kommer S och vi ska fortsätta fotografera korv och råvaror till boken.

Jag kom just in från en stunds kel med grisarna som jag gick ut till för att ta reda på numren på brickorna som de har i öronen. I morgon ska jag till slut skicka in Rapportering av förflyttning till Jordbruksverkets Grisregister. De har vuxit. Det är lugnande att sitta och klappa en stor muskulös varm len gris som har lagt sig ner i halmen bredvid en, en stilla ljum kväll med månsken. Då är det skönt att bo på landet.


Läs även andra bloggares åsikter om Linderödsgrisar, Linderödssvin, utegrisar, kel, första snön, förvirring, produktionslokalsplanering

Igår äpplen idag snöstorm

Grisarna har det inte lätt. Idag har Marzena varit mycket upprörd och förvirrad av vädret. Med den här stormen blåser snön in överallt, även in i deras kätte och på halmhögen som de kryper in i för att skydda sig. Jag tror för övrigt att de har kommit in i puberteten. De är inte alls lika keliga längre, i varje fall inte Vera och de är mer skrikiga när de vill ha mat. Det vill säga mest hela tiden. Men de är förtjusande också. Så här var de häromdagen då jag skulle ge dem lite äpplen till mellanmål.



I söndags medverkade jag i P3 Kultur och talade om kött och korv. Det var faktiskt både trevligt och intressant, inte minst för att programledaren och producenten faktiskt hade känt den spirande korvtrenden och letade upp mig. Häromdagen publicerade både DN och GP en dålig text om korv från TT, men kommentarerna visar att folk verkligen vill veta mer om korv och om hur man gör sin egen. Nu har även Bonniers vårkatalog lagts upp på nätet där korvboken annonseras. Det är spännande att det händer så mycket kring korven och charkuterierna just nu och jag känner mig alldeles lugn när det gäller boken. Jag och redaktören bollar manus fram och tillbaka och fotografen och jag har bara fyra korvar kvar att plåta. På måndag går manuset till formgivaren och det kommer att bli mycket lättare att göra de sista korrigeringarna så att det blir en bra bok när texten ligger i en form.


Läs även andra bloggares åsikter om grisar, Linderödssvin, Linderödsgrisar, korv, korvbok, P3 Kultur, utegrisar,