söndag 13 februari 2011

Gamla och nya vänner

Det här är ju horribelt! Inte ett inlägg sedan november. Och var blev alla grisbilder av?

Vera och Marzena

Våra gyltor har vuxit och börjat brunsta var tredje vecka. Då blir Marzena alldeles deprimerad och ointresserad av maten står hon och tittar på ingenting med tom blick. Hon ställer sig intill oss och vill att vi ska prata med henne och hålla om henne. Det är ganska plågsamt att se henne så och nu måste hon få träffa en galt snart. Hon väger omkring 120 kg och det redan vid 8 månaders ålder vilket motsäger uppgifterna om att Linderödssvin skulle växa hälften så fort som konventionella grisar. Två gånger har de rymt och jag tror att det berodde på att det var så hiskligt kallt och vi förstod inte att ge de tillräckligt med extra foder. Eltråden var också helt översnöad så det var bara för dem att kliva ut på det ställe där vi kliver in i hagen. Snövallar vill de nämligen inte ta sig över. Det var inte så dramatiskt trots allt och båda gångerna lyckades vi locka in dem i en box i stallet med en hink gröpe. Det var lika bra att ha dem där några dagar när det var -27 grader ute. För varje sådan där dramatisk händelse här på gården så blir vi mer erfarna och upptäcker att det mesta löser sig. Om inte annat så med grannarnas hjälp.

video

Sonja
I mellandagarna åkte vi till en uppfödare av dansk-svenska gårdshundar här i närheten och hittade en valp som vi inte kunde motstå. Jag har aldrig sett mig själv som en hundmänniska men började leka med tanken på att skaffa hund när vi flyttade ut på landet. Den dansk-svenska gårdhunden är ju känd för att vara en bra råttjägare så det kunde vara ett alternativ till katt, som varken jag eller L har haft lust att skaffa. Sonja visade sig vara ett oemotståndligt kärlekspaket som gör oss glada varje dag. Senare berättade en gammal charkuterist för mig att slaktare och charkuterister brukade ha just sådana hundar förr i tiden. De släppte in dem i lokalerna för att bita ihjäl alla råttor innan de själva gick in om morgnarna.

video

Jürgen

Igår åkte vi ner till trakten av Söderköping och hämtade en galtkulting som genetiskt sett ska passa väldigt bra ihop med Vera och Marzena. Det finns ju så få Linderödssvin så det är viktigt att avla medvetet så att inte inavelsgraden ökar och den genetiska spridningen blir så stor som möjligt. Det visade sig att den här galten bara hade levt på grönsaker och bröd. Jag tror att det är därför han är så liten, han väger bara omkring 30 kg. Det är viktigt att en gris får alla aminosyror som den behöver för att bygga upp proteiner att växa av och det får man inte av grönsaker och bröd. Han är ganska ful också och har inte mycket till päls. Nu till att börja med så får han vara i en box i stallet där det är lite varmare och där han kan få vänja sig vid oss och det nya fodret för nu måste han växa som attan för att kunna komma upp på suggorna. Eftersom han ska bli pappa till alla korvarna så har vi naturligtvis döpt honom till Jürgen.

video



Det har varit en hård första vinter på landet. Men jag har inte en enda gång ångrat flytten hit.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

16 kommentarer:

  1. Det gläder mig oerhört att ni trivs :).
    Varför har de bara gett grisstackaren bröd och grönsaker? Kanske inte ni vet, men lite mysko med tanke på att de är allätare.

    SvaraRadera
  2. Kul att ni skaffat en Sonja, jag tror ni kommer ha stor nytta av henne på gården! Vår Pricken av samma ras börjar dessvärre bli alldeles för urbaniserad och ger förvisso skall på råttor och möss men är alldeles för feg/blaserad för att gå till attack...

    SvaraRadera
  3. Det går säkert fortfarande att väcka Prickens instinkter till liv. Du borde promenera med honom i Slakthusområdet lite oftare. Sonjas mamma ger sig till och med ner i grävlingsgryt.

    @Jessika Tyvärr så kombineras ibland intresset för lantraser med bristande kunskap och romantiska föreställningar om vad djuren klarar sig på.

    SvaraRadera
  4. vegangrisar alltså... känns lite motsägelsefullt!

    SvaraRadera
  5. Men käre tid! Har jag i rent misshugg råkat hitta ett Cabell-fan? Inte är vi många i Sverige.
    Bästa hälsningar
    Christer
    Om du ser en centaur, så fråga mycket noga innan du lånar vederbörandes skjorta.

    SvaraRadera
  6. Även om kanske det också skulle ha varit passande så är vår lille galt döpt efter en annan Jürgen, nämligen den tyske mästercharkuteristen med efternamnet Körber.

    SvaraRadera
  7. Med djur och felaktig kost. Jag har varit med om hur man har gett hundar - siberian husky - hundmat på råris och grönsaker. Förhoppningsvis har det haft rätt sammansättning rent näringsmässigt, särskilt på proteiner och vitaminer. Sedan när blev hundar, och särskilt siberian huskies veggo?

    SvaraRadera
  8. Jürgen ser nästan ut som en "vanlig" gris framtill och en Linderödare baktill. Ni får nog snart ordning på honom med rätt foder och omsorg!

    SvaraRadera
  9. Vad ger man grisar för att de ska få i sig tillräckligt mycket aminosyror. Ärtmjöl? Sojaprotein?

    SvaraRadera
  10. I så fall är de ju fortfarande veganer.

    SvaraRadera
  11. De äter maskar och kryp som de hittar i jorden också.

    SvaraRadera
  12. En groda, en sork och en dvärgbandmask kan nog också slinka ned.

    SvaraRadera
  13. dvärgbandmask är ett så roligt ord, får mig att tänka på små små bandvagnar och det är ju kul

    SvaraRadera