Guancialefinal

Eftersom vi ska visa lägenheten idag så tyckte jag att det fick vara nog med griskindshängande i gästrummet. Rimmandet och torkandet av griskind för att åstadkomma guanciale har varit en följetong på min och Andreas bloggar. Jag började före Andreas men torkade i för fuktig omgivning, så Andreas hann klart först och jag drabbades av lite mögel. Därefter bytte jag hängställe och kinden krympte snabbt.

När jag kände på den igår var den hård, riktigt hård och när jag skar genom svålen fick jag lägga hela min tyngd bakom för att komma igenom. Jag stekte sakta några skivor och smakade. Den var god, mycket god. Saltare än den köpta, men det kanske bara är de yttersta skivorna. Och att jag skriver detta innebär att jag överlevt experimentet. Tack Andreas för att du fixade griskinderna! Grattis K till din första guanciale! Den andra kinden väntar i frysen.



Andra bloggar om: guanciale, griskind, kindkött, framgång

Första kinden

Kindkött har varit på modet ett bra tag nu, i tidningar och på restauranger, men fortfarande verkar det vara omöjligt att få tag på själva köttet, i varje fall om man söker efter griskind. Ingenstans där jag har frågat - senast i Söderhallarna och på Åby Gård - verkar man ha en aning om hur man ska få tag på det. Jag är framför allt intresserad av köttet för att kunna göra egen guanciale, något som jag annars bara har lyckats hitta i NK:s saluhall till alldeles för högt pris. Det är den köttdetalj som kan göra Spaghetti Carbonara alldeles extra god. Nu slänger alltså svenska slaktare griskinden i djurmatstunnan och NK säljer guanciale som delikatess för säkert 300 kr/kg. Så förvirrad och okunnig är den svenska livsmedelsproduktionen.

Jag byter detta recept på tillverkning av guanciale mot information om var jag kan få tag på själva griskinden.

Andra bloggar om: griskind, guanciale, kindkött