Följande sorter bestämde jag mig för efter att ha inventerat fröförrådet (tomatfrön håller i flera år):
- Bloody Butcher. En tidig sort från Weibulls som jag har fått stora och goda skördar av även på balkongen hemma innan vi köpte landstället.
- Russian Orange. Frö från 2003 från Tomatklubben. Medelsen, högväxande, orange, plattrund, 150 g. Ny för mig.
- Mexican Honey. Frö från 2004 från Tomatklubben. Tidig, högväxande, röd, rund cocktailtomat, 30 g. Mycket produktiv med långa klasar. Ny för mig.
- Golden Sunrise. Frö från 2004 från Tomatklubben. Medeltidig, högväxande, gul, rund, 90 g, mycket produktiv. Odlades förra året, men jag minns inte resultatet.
Så varför struntade jag i mina favoriter San Marzano och Costoluto Genovese som är så goda pastatomater respektive salladstomater? Jag vet inte. Kanske för att S.M. har gett ganska små skördar och C.G. har tagit så stor plats. Jag vill inte att det ska bli så mycket djungel i växthuset i år. Jag vill kunna ta lite bättre hand om de plantor jag har.
Andra bloggar om: tomater, tomatodling, Bloody Butcher, Russian Orange, Mexican Honey, Golden Sunrise, Beefsteak, Tomatklubben, förgroning, växthuset

