Minus tre grader hade tagit all potatisblast. Jag fanns inte där med täckväv.
Och alla bönplantorna dog i kylan. Jag hade sett fram emot ett riktigt stort bönland i år.
Till och med ekorren tog livet av sig. Den dränkte sig i vattencisternen utanför dasset.
Sedan var det dags för pappas begravning. Cermonin i kyrkan var mycket bra och jordsättningen av urnan inte alltför stel. Samma präst som vid vår dotters minnesstund, Erik Holmberg, lyckades konstigt nog säga de rätta orden och det är jag så väldigt tacksam för. Musiken fungerade väl, det var inte fel att avsluta med 15 minuter Miles Davis. På minnesstunden efteråt var jag dålig på att delta i umgänget. Jag önskar att jag hade förmått närma mig pappas vänner utan blyghet men det klarade jag inte då. Nu ligger han i varje fall där på Katarina Kyrkogård, några meter från mamma och min dotter.
På midsommar åkte vi tillbaka till torpet, men det blev inget riktigt midsommarfirande. L pluggade körkortsteori inför intensivkursen som började i måndags. Jag pysslade på tomten och försökte identifiera blommor. Jag återkommer om blommorna.
Läs även andra bloggares åsikter om död, frost, begravning, minnesstund, odlingsmotgångar, potatis, bönor, midsommar, Katarina Kyrka
Man gör vad man kan, mer kan man inte göra.
SvaraRaderaSå är det.
SvaraRaderaDet är ju numera populärt med dammar i trädgården. Där bör man alltid också se till att den som av misstag hamnar i vattnet, har något att kunna klättra upp på. Det må sedan vara fåglar, däggdjur eller bara insekter.
SvaraRaderaLåter som om juni varit tufft. Begrava sin pappa är inte lätt. Miles Davis var nog ett bra val. På min svärfars begraving spelades Louis Armstrong, och det var mycket fint och stämningsfullt.
SvaraRaderaOm även din mamma och din dotter ligger på samma kyrkogård måste livet vara tungt ibland. Jag hoppas du finner tröst i naturen, maten och i livet självt. Det finns ett stort engagemang i din blogg, kanske hjälper det?
Hej, jag har saknat dina inlägg, men förstår verkligen att skrivlusten inte direkt har trängt sig på. Frosten tog alla mina gurkplantor och några squash, men de andra har faktiskt hämtat sig, trots att de såg ruggiga ut. Att gräva alla land tog så lång tid att jag inte sådde bondbönor, brytbönor och vaxbönor förrän förra veckan - jag tänker att höstskörd kanske ändå är möjlig? Och således också för dig? Men jag är total nybörjare på detta. VI har en gigantisk pion på torpet som vi köpte för ett knappt år sedan, och nu har jag fått se den blomma. Den är fantastisk! Hoppas att det går bra med din sambos körkort och med dina odlingar, trots den på alla sätt dåliga starten.
SvaraRaderaAnna Maria