Minus tre grader hade tagit all potatisblast. Jag fanns inte där med täckväv.
Och alla bönplantorna dog i kylan. Jag hade sett fram emot ett riktigt stort bönland i år.
Till och med ekorren tog livet av sig. Den dränkte sig i vattencisternen utanför dasset.
Sedan var det dags för pappas begravning. Cermonin i kyrkan var mycket bra och jordsättningen av urnan inte alltför stel. Samma präst som vid vår dotters minnesstund, Erik Holmberg, lyckades konstigt nog säga de rätta orden och det är jag så väldigt tacksam för. Musiken fungerade väl, det var inte fel att avsluta med 15 minuter Miles Davis. På minnesstunden efteråt var jag dålig på att delta i umgänget. Jag önskar att jag hade förmått närma mig pappas vänner utan blyghet men det klarade jag inte då. Nu ligger han i varje fall där på Katarina Kyrkogård, några meter från mamma och min dotter.
På midsommar åkte vi tillbaka till torpet, men det blev inget riktigt midsommarfirande. L pluggade körkortsteori inför intensivkursen som började i måndags. Jag pysslade på tomten och försökte identifiera blommor. Jag återkommer om blommorna.
Läs även andra bloggares åsikter om död, frost, begravning, minnesstund, odlingsmotgångar, potatis, bönor, midsommar, Katarina Kyrka
