L:
Medan K ägnar sig åt politik idag så tog jag mig en titt i skafferiet. Det är fullt. Proppfullt. Vi har exempelvis tio påsar med olika sorters mjöl. Nedanför skafferiet har vi dessutom en tio-kilosförpackning från Järna. Mycket mjöl alltså. K kan baka bröd så att det räcker månader framöver. Om han hade tid. Han har även örnögon och ett bra minne. Det går inte att slänga något bara för att det står att bästa förbruknings datum har gått ut. Det håller ju ett tag till.
Mina ögon föll på en påse gröna linser, som har stått där i obruten förpackning ett tag. Det känns nästan tvunget att göra och skriva om en linssoppa på K:s blogg. Det är en rätt som förknippas med vissa politiska åsikter. Vänster-människor äter ju mer linser än andra. Vänstermänniskor är ju inte lika intresserade av matflärd. Eller?
Så medan jag längtar till lördag då vi ska gå ut och äta på Bistro Paname, öppnade jag förpackningen med linser och kände mig genast jätteduktig. Jag skulle både spara pengar, äta nyttigt och skriva om den röda klassiskern.
Här är vad min soppa innehöll: vatten, köttbuljong, tomatpuré. Saften från citronklyfta , vitlök och brynt charlottenlök, ett lagerblad och timjan, blekselleri, gröna linser. På slutet slängde jag i gårdagens klyftpotatisar.
Det blev gott. Vardagsgott. Duktigt-gott. Nyttigt-gott. Nu känner att jag gjort mig mer förtjänt av en tallrik sniglar med persiljesmör på lördag.
Andra bloggar om: linser, linssoppa, vänstermat
