Särskilt långa korvar dyker här och var upp i historien, i synnerhet när det gällt att framhäva olika korvtillverkares skicklighet och yrkeskunskap. En sådan omtalas av Ch. Weigel vid 1600-talets slut under beteckningen Die lange königsberger. Det handlar om att på nyårsdagen under rituella former kånka runt en jättekorv i staden. Weigel ger flera exempel, med början år 1558. Mot slutet av 1500-talet tycks seden falla i glömska. År 1601 ville dock slaktarna i Königsberg åter fira korvfest och gottgöra att de försummat seden. De slog sig ihop och finhackade åttioen skinkor. Korven blev tusen och fem alnar lång. Vikten höll enligt Weigel 885 pund. Etthundratre slaktardrängar, prydda med röda och vita band över bröstet och om livet, bar korven i processionen. Framför dem gick trumpetare och vid sidan av andra hantverkare. Först gick de till fursten och förärade honom etthundratrettio alnars längd. Stadens invånare var mycket upphetsade och strömmade till. Alla förundrade sig över detta korvmonstrum och blev "förvirrade i sina tankar". Processionen avslutade sin kringvandring i Königsberg med att söka upp bagarna. "Desamma bagare ville också låta sig ses med sin konst, blandade härpå mången skön skäppa mjöl tillhopa och bakade åtta strudlar vilka var mätte fem alnar, och ville de med dessa ävenledes göra sig berömda".
24 timmar senare. Fjälstret har blivit genomskinligt.
