Sextio centimeter mellan raderna, trettio centimeter mellan potatisarna, en decimeter djupt i jorden. Sju sättpotatisar vardera av den frosttåliga Marine och den tidiga goda Amandine. Resten ska sättas denna helg. En rabarberplanta som aldrig riktigt har tagit sig i gräsmattan fick också en ny bättre plats i det här landet.
Så här fina rötter kan sättpotatisarna utveckla om de ligger för groddning på ett lager jord i stället för i en äggkartong. Synd att det bara var den här som blev så fin. Jorden blev nämligen snabbt för torr i kartongen utan uppsyn. Jag borde lagt dem på jorden i växthuset.
Tomatplantorna hade klarat sig bra i växthuset, ensamma i två veckor på kapilärmatta på underbevattningsbrickan. Knubbiga och starka, de två här hemma är mycket gängligare. Brysselkålen hade kommit upp och gallrades till en per kruka.
Ytterligare saker sattes på förgroning i växthuset. Två sorters brytbönor och gurka. Vermiculit och perlit i jorden för att bevara fukten och göra mer luftigt.
På friland tittade för övrigt redan den spenat, sallad, daikon och pak choi upp, som jag sått två veckor tidigare.
Läs även andra bloggares åsikter om potatisodling, Marine, Amandine, förgroning
Respect!
SvaraRadera