Allt är lurande grått. Allt är förrädiskt lätthanterligt. Gräset ligger ner och man kan promenera överallt på tomten utan att fastna i snår och fästingar. Man ser marken. Man ser blåsipporna, krokusarna, vitsipporna, scillan och bladen från tulpaner och iris, men runtom är allt så grått och dött. Men man förstår hur allt ligger till, berett att explodera när som helst, när man ser hur rabarbern är stoppfull av obegriplig kraft.
Jag oroar mig för att vi inte har planerat tillräckligt för odlingarna i år. Blir lite lugnad av att förstå att mycket redan finns som har överlevt vintern i kryddlandet: persilja, salvia, oregano, mynta, dansk körvel, isop, malört, timjan, gräslök och så rosmarinbusken i växthuset. Utöver det har vi dragit igång chilli, vitlök och i morgon koriander, dill och bondbönor. Sedan tidigare har vi sparrislandet som jag rensade från tussilago igår.Nu måste vi skaffa fram frön till fänkål, blekselleri, rätt tomater, inläggningsgurka, melon, libsticka, luktärt, kryddtagetes, spetskål, olika sorters bönor och mangold. Många frön finns säkert redan i fröförrådet i kylen, men det var vad vi kunde komma på att vi måste odla när vi låg och funderade på saken idag.
I jordkällaren hittade vi en massa flaskor av det fläderblomsvin som jag gjorde första sommaren här, för två år sedan. Nu tyckte L att det var väldigt gott och att det inte smakade bensin som tidigare. Jag har hela tiden tyckt om det. Jag undrar vad Vinlusen skulle säga om det? Tyvärr är det något för sött för mycket mat, men det fungerade faktiskt till sparrisen med den överblivna aiolin och min salami, som L till slut vågade smaka efter alla överlevande matbloggares vittnesmål. Sedan grillade vi fläskkött för andra dagen i rad.
Och snart är det fullmåne. (Vår ek mår inte bra.)
Andra bloggar om: landet, tidig vår, odling, fröer, grönsaker, flädervin, rabarber, naturromatik
