Jag köper inte kyckling från Bang eller Bjärefågel

Lisa Förare Winbladh skrev tidigare i sommar en bra artikel om kycklingens förändrade status i köken. Till min förvåning skrev hon att den svenska kycklingen "åter är respekterad". Skulle inte tro det, tänkte jag. Sedan flera år försöker jag att undvika all kyckling utom den som fötts upp av Bosarpskyckling eller kyckling vars drägliga liv garanterats mig. Äter jag någon gång ändå vanlig torterad kyckling så måste jag aktivt stänga av min hjärna. Hugh Fernley Whittingstals TV-serie Chicken Run är en bra introduktion till hur kycklingindustrin fungerar och den har dessutom lyckats förändra folks kycklingkonsumtion i Storbrittanien. Serien kan tyvärr inte köpas från River Cottage hemsida och det är väl fåfängt att hoppas att den skulle köpas in av SVT.

Det finns ett segment av kycklingprodukter som försöker framstå som bättre än de vattenfyllda smaklösa lågpriskycklingarna. Smakmässigt så är de också oerhört mycket bättre. Lisa Förare Winbladh framhåller tuppkycklingar från Bang och majskyckling från Bjärefågel som bra alternativ. Men hur föds de upp? De ekologiska Bosarpskycklingarna får gå ute fritt under dagarna då hela väggarna till hönshusen fälls upp. Bosarpskycklingarna är KRAV-märkta och produktionen räcker inte till för att täcka efterfrågan. Ibland kan man hitta dem på Konsum i Farsta och i Bondens butik i Hötorgshallen, tror jag. De är helt fantastiska. Men hur är det med kycklingen från Bang och Bjärefågel. Det vill de inte berätta. Den fjärde augusti skrev och frågade:

Hej!
Jag skulle vilja veta hur många av era majskycklingar ni har per kvadratmeter, i början av deras liv och strax innan slakt.
Dessutom skulle jag vilja veta hur mycket tid i genomsnitt som majskycklingarna tillbringar utomhus.

Vänliga hälsningar,
K

Från Bjärefågel har jag inte fått något svar. På hemsidan står det att kycklingarna går inomhus och har "gott om utrymme". Det betyder att de aldrig har sett solljus. Och jag tror knappast att "gott om utrymme" betyder samma sak för mig som för kycklinguppfödaren. Om jag får svar från Bjärefågel, så ska jag uppdatera bloggen.

Bong revolutionerar begreppen konsumentkontakt och konsumentupplysning med följande svar från Anita Bang:

Hej!
Svar på dina frågor kan du få om du vänder dig till Jan Bang som numera arbetar som konsult och därmed tar ut arvode.
Med vänliga hälsningar
Bangs Fjäderfäslakteri AB/ Jan Bang

Jag svarade genast

Du menar att ni tar betalt för att svara på frågor om hur stort utrymme era kycklingar har?

Den frågan har jag inte fått något svar på. Kanske vet inte Bang om de är Jan eller Anita just nu och därför inte heller huruvida de ska ta betalt för svaret eller inte? Kanske tror de att du och jag är dumma i huvudet och kommer att köpa deras produkter ändå?


Läs även andra bloggares åsikter om kyckling, Bang, Bjärefågel, Bosarpskyckling, Chicken Run, Hugh Fernley Whittingstal, River Cottage, ekologisk mat, kycklinguppfödning, lurendrejeri, konsumentupplysning, konsumentkontakt

Artificiellt Villdt

Ligger långa och krångliga recept i släkten? På sin andra imperialistiska resa till Kina med Ostindiska kompaniets skepp Finland började min farmors farfars farmors farbror Daniel Pontin på hemvägen att fantisera vilt kring hur man kunde få kalkon att smaka tjäder eller kyckling att smaka orre. Kanske något för Andreas att pröva om han skulle missa med bössan? Man frågar sig om det var vanligt att krydda med trädknoppar, barr och löv? Eller var det så att han påverkades av mängden tillgängliga kryddor i Ostindien och försökte komma på svenska motsvarigheter? Som Linné-lärjunge var han ju inte botaniskt obildad, så han måste väl ändå ha smakat knopparna, eller?

Artificiellt Villdt
Att sätta kjädersmak på en ung kalkon el at metamorphosera tama ung Höns uti Stekta Orrar, torde låta sig gjöras om kalkon el. hönan skjutes 24 timar förutinnan hon tillagas, högsta somartiden 48 timar förut – Vår och Höst, samt 72 timar förutom Vintertiden; Då hon straxt efter sin Död uppskäres, ränsas från inmätet och plåckas; hvarpå hon Fylles med nedanstående Ingredienser No 1. hvilka med god vinättika äro wäl fucktade. Sedermera insys hon uti en lärfts påse. Stektimman vara omgifven med kryddorna No 2. hvarpå hon antingen en gång om halfva dygnet dåppas i ättika el wäl öfver begjutes dermed.

Specerier No. 1
Färska och nyplockade Gran och Tallbarr.
Ene Dito 3:
Björk och Alknoppar Dito 4:
Asp och Vide Dito 4:

Desse kryddor skäres ned hvar till lägges en god näfva mogna kröson el. tranbär som förut wäl sonder kramas och der uti blandas jemte alt det öfvriga med största flit. N.b. när nu hönans skråf med detta är wäl proppadt slås der uti tillika en half jumfru god vinättica och sedan igensys uti rumpan; hvarmed hon förblifver till steknings timan.

Specerier No. 2
Färska nyplockade och Späda Gran, Tall och Enebarr
Björk, al, Asp och Vide.
Gran, Tall och Enesstruntar?

Desse species tillagas på samma sätt som förut är beskrifvit under No 1 doch gjöres ei kröson el Tranbären härwid behofs, emedan denne posen wide supra begutes wäl med ättika och uti kall väder lek lägges på något varmt rum till dess stekningen infaller då så wäl de indre som yttre krydderierna borttages och i det ställe späckas samt stekas på följande sätt.

När nu detta alt gjordt är, späckningen gått för sig och Hönan är på spettet, så slås ett quarter rödhvin uti stekpannan, n.b. om man det så hafva kan, hvilket så ofta öfvergjutes till dess der ei mera är quar, hvarpå brukas följande steksås No 3 och för rätten brunskas med smör, salt och hvad mera som matmodren bättre har sig bekan än jag som sitter här på sjön emillan Java och Cap de Bonne Yperance och fingerar en ny stekningsmetod.
Skeppet Finland d. 13 mars 1766
No 3
Unga och Färska Gran, Tall och Enebarr Pugillus 1
Björk, Al, Asp och Vide knoppor Dito 1
Omogna Enebär 2.
Sönderstötta kröson 2.
Desse ingredientier sönderhackas wäl och kokas så länge i ett half stop watten till dess en tredje del wäl blifwit inkokadt, hwilket sedermera silas och slås i Stekpannan, hvarmed den hem Villda Steken under stekningen ofta begjutes.
Går detta an skulle jag vara Glad.

Ur: Ett arkivfynd från 1700–talet. Glimtar ur prästen och ostindiefararen David Pontins liv i Uppsala, Kina och Östergötland. Börje Hjort och Karin Sandberg. ÖLFA:s skriftserie nr 12.


Läs även andra bloggares åsikter om omständliga recept, David Pontin, tjäder, orre, kalkon, kyckling