Julskinkan

Nu är det dags att ta tag i julskinkan. Skinknojan sprider sig. Andreas fattar plötsliga, svängiga och oöverlagda beslut om ny tillredningsmetod, och P, som blir värd för min skinka, sa igår kväll att han gärna vill ha en några skivor av skinkan redan kvällen innan julafton. Det visar sig att han är så ängslig att han har en backup-skinka hemma hos föräldrarna, som han vill kunna kalla in i en nödsituation.

Nåja, jag står stadigt med båda fötterna på köksgolvet och Jens Linders recept från Det glömda köket på köksbordet. Blir något fel så skyller jag på Jens. Nu har skinkan dragit i vatten i 5,5 timmar för att få ut överflödigt salt.














Nu slås den in i folie med en termometer i sig och så in i ugnen på 150 grader. Hoppas att den blir klar innan de löjliga vörtbröden ska in.

Uppdatering: Jag skriver om resultatet här. För att skinkan inte ska bli torr ska den alltså tas ut ur ugnen när innertemperaturen är 65 grader.

Andra bloggar om: Jens Linder, julskinka, skinka

Rimmat

I går morse lade jag den ena julskinkan från den halva grisen som vi köpte på Åby Gård i saltlag, så att den ska bli rimmad till jul. Jag använder mig av receptet i Jens Linders Det glömda köket, liksom tydligen även herr Kanonmat tänker försöka. Likaså lade jag två bitar sidfläsk i lag enligt Linders recept och en fläsklägg dessutom.

Jens Linders bok beskriver alltså metoder som inte längre används i hemmen, för att bevara livsmedel, sådana metoder som idag snarare förknippas med smak än med konservering. Kapitlen har namn som Torka, Grava, Rimma, Röka, Stoppa korv, Marinera, Syra och Luta.

Jag har verkligen gillat att läsa boken, men det är först nu som jag prövar att använda recepten i den. Jag kommer att meddela resultaten av mina experiment varefter. Nu är kylen full.