”attackerna på a-kassan”, ”sveken mot de arbetslösa”, ”hoten mot strejkrätten” och (håll i er nu!) ”massakern på kommunala skolor”som att de deltog i ett odemokratiskt och våldsförhärligande "idéutbyte". Argumentationen pendlar mellan obegriplig och oförskämd.
I själva verket handlade det om åtminstone 5 000 individer, tillhörande eller fristående från en bred samling organistationer, som samlades för att protestera mot regeringens pågående systemskifte. Vad Gudmundson dessutom inte har uppmärksammat, och som jag djupt beklagar, var att varken Vänsterpartiet centralt eller Stockholmsdistriktet, varken SAP eller LO, ställde sig bakom manifestationen. Ändå var naturligtvis en mängd vänsterpartister på plats.
Är det den tydliga och starka enigheten i protesten mot regeringens politik, trots skillnaderna i ideologisk och politisk bakgrund hos de deltagande organisationerna, som så skrämmer Gudmundson? Eller är det bara den vanliga svartmålningen och guilt-by-association-propagandan?
The Badlands Hyena skriver lite roligare än jag om det hela.
Andra bloggar om: Per Gudmundson, uppkastningar, 18-septemberalliansen, demonstrationer
