Striden i pallkragarna

I förrgår upptäckte jag min första kronärtskocka. Idag upptäckte jag en till knopp under den första. Av de sex plantor som jag drog upp från frö är det den som jag planterade i den dubbla pallkragebädden som har blivit störst och som nu har två knoppar. I pallkragarna har det överhuvudtaget vuxit något alldeles enormt, men i den djupa dubbla bädden har kronärtskockan tävlat med en tomatplanta (Outdoor Girl) om att kväva fyra fänkålsplantor och varandra, utan att lyckas. Jag har aldrig haft sådan sprutt i en odlingsbädd.


De båda är kraftigare än sina systrar och bröder i växthuset. Där inne har det mesta å andra sidan blivit ganska tanigt och tomaterna är senare än någonsin tidigare. De fem olika chilisorterna har ännu inte satt frukt. Jag gissar att jorden är utarmad på något vis, trots näringen från infiltrationssystemet. Nästa år får jag göra något åt det, byta ut infiltrationsbädden och förnya jorden. Men salladsgurkan Miniature White där inne har gett oss sex gurkor och nu går det undan snabbare än man hinner med.

I en annan av pallkragarna satte jag fyra buskbrytbönor Maxibel som ger en konstant god skörd som gör den väldigt odlingsvärd. Bara fyra dagar efter att jag hade skördat allt på dem, så kunde jag skörda så här mycket igen (jämfört med en normalstor näsa).

Även ruccola, koriander, persilja, spenat och rädisor gick jättebra i pallkragarna, men den tiden är ju över. Eller kanske man kan sätta en till omgång spenat och rädisor nu? Till nästa år ska vi skaffa fler pallkragar.


Läs även andra bloggares åsikter om pallkragar, pallkrageodling, kronärtskocka, green globe, frilandstomater, Outdoor Girl, fänkål, buskbrytbönor, Maxibel, salladsgurka, Miniture White

Naturen - Kulturen 3 - 2

Där trodde man att man hade full kontroll, där man satt och stilla iakttog hela spelplanen och drömskt planerade årets odlingar för någon månad sedan. Alla kanter och konturer var tydliga och jorden lättbearbetad. Naturen var stilla, vacker, lättförståelig och innehöll bara en hanterbar mängd liv. Att gräva land fanns det all tid i världen till.

Men så kom det saker emellan. Lite resor, lite giftermål, lite ditten och datten, och efter tre veckor är vi framme vid slutet på första halvlek. Då slår hon till!



I en oproportionerlig och överdriven attack tränger sig hela naturen upp, fram, över och in i minsta vrå och skrymsle, lämnar ingen ro och frid för andhämtning någonstans, utan klänger sig gapigt och skrikigt över hela egendomen (och därutanför också). Här är plötsligt den tid då gräs och gröda går över alla gränser och gror var, när och hur mycket den vill. Jag fick hugga mig en gång fram till växthuset.


Ett familjeråd konstaterade att jag knappast skulle lyckas med att gräva mer än ett par kvadratmeter odlingsland under helgen, att min gravida hustru inte skulle gräva något alls, och att vi borde överväga att ansluta oss till de fuskiga pallkrageodlarna. Efter att ha funderat en stund på dass



beslöt jag att vi skulle åka på en expedition för att hitta och infånga pallkragar. Strax utanför Norrköping hittade vi några på Blomsterlandet för 85 kr/st. På marken la vi ut tjocka lager med tidningar och därpå pallkragarna, ett lager med gräsklipp och sedan sammanlagt 900 liter jord. Därpå i med plantor och massa gräsklipp runtom för att behålla fukten. Fuskigt, jag vet, men det fanns inget annat att göra om vi skulle få ihop odlingarna i år. Nu kunde jag få ut det förgrodda och har ändå plats för direktsådd på torsdag, då vi kanske kommer ihåg att ta med alla våra frön också.

När vi ändå höll på, så passade vi på att upplösa centralperspektivet lite grand.

Efter att ha fått lite ordning och reda kunde jag sätta mig ner och uppskatta även aklejornas fjams. Men dem kan man väl inte äta?




Läs även andra bloggares åsikter om odling, pallkragar, pallkrageodling, kraftansträngningar, dolda budskap, aklejor