Först i dagarna har jag fått höra talas om hur landsbygdsdepartementet i budgeten för 2012 drog ned anslagen till Sveriges Lantbruksuniversitet SLU:s grundutbildningar med 30 miljoner och anslagen till fortlöpande miljöanalys med 45 miljoner. Detta har bland annat fått till följd att den agrarhistoriska grundkursen och de flesta andra agrarhistoriska kurser under forskarnivå har lagts ned.
Ansvaret för SLU:s budget ligger till skillnad från andra universitet under Eskil Erlandssons landsbygdsdepartement. Samme Erlandsson som påstår sig vilja främja Sverige som matland och svenskt mathantverk lägger alltså ned den enda utbildning i landet som ger en historisk bakgrund till hur vår livsmedelsförsörjning ser ut idag och vår mathållnings rötter. Han låter dessutom lägga ned de utbildningar som i förlängningen krävs för forskningen om hur vi ska ställa om vår livsmedelsförsörjning till någonting mer hållbart och mindre miljöbelastande än dagens lantbruk.
Sedan jag läste den agrarhistoriska grundkursen på SLU för några år sedan har jag ofta tänkt på att det är märkligt hur lite utrymme det perspektivet på historien får i historieundervisningen. Agrarhistorien beskriver den enskilt viktigaste delen av människans historia - hur vi skaffar föda. Genom att studera agrarhistoria så följer man människans förutsättningar för överlevnad och samhällenas framväxt genom historien. Jorden, djuren, makten, grödorna och teknologin. Bara det perspektivet kan ge en förståelse för hur civilisationen har utvecklats från förhistorisk tid in i dagens värld. Först med det perspektivet blir faktiskt historien begriplig. Även om lantbruket är en perifer företeelse för de flesta i dagens samhälle så måste vi fortfarande äta. Ett agrarhistoriskt perspektiv borde i själva verket vara utgångspunkten för all historieundervisning i skolan.
Det som blir konsekvenserna av Landsbygdsdepartementets nedskärningar i SLU:s budget får till sist Eskil Erlandssons projekt Det nya matlandet att förlora all trovärdighet.
(Till min glädje ser jag att Avdelningen för agrarhistoria vid SLU har lagt hela Det svenska jordbrukets historia i fem band på nätet.)
Läs även andra bloggares åsikter om agrarhistoria, Det svenska jordbrukets historia, Eskil Erlandsson, Landsbygdsdepartementet, SLU
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul att du tar upp detta. Jordbruket är också speciellt eftersom det formar vår natur på ett så genomgripande sätt.
SvaraRaderaVill vi vet något om naturen och om vår miljö, så måste vi också veta något om jordbruket och dess historia.
Ja, det har du rätt i.
SvaraRaderaAgrarhistorian var en kurs jag läste som verkligen fick mig att bli superintresserad av alla typer av odling/jordbruk och matlagning. Föra tt inte tala om "hållbarhet" och hur man tänker på det. Kanske ännu mer eftersom vi i norr har en lite annorlunda situation än många andra länder med vår förhållande korta odlingssäsong, saltade mat osv. Vi har, kortfattat sagt, väldigt annorlunda förutsättningar än resten av Europa och det vore mycket bra om vi kom ihåg det när man diskuterar jordbruk, ekonomi och EU.
SvaraRaderaBeräknade energibalansen och ekologiskt fotavtryck för en eko- och en konventionell gård. Ekogårdens skörd (energi ut) jämfört med insatt fossil energi-Betydligt större än samma kvot för konventionella där skörden var mindre jämfört med insatt fossil energi. Den konventionella gårdens ekologiska fotavtryck var mycket mycket större. Tror att växtförädlingsföretagen som utvecklar utsäden beroende av bekämpningsmedel börjat se ekojordbruk som en reell riskfaktor. Med de pengarna som finns i den branschen får man ut sitt budskap/propaganda, oxå via betalda forskare.
SvaraRaderaOch de undersökta jordbruken låg i Sverige.
SvaraRadera