Häromveckan kom min korvspruta från Italien. Jag har inte kunnat prova den än, för köttkvarnen som jag beställde samtidigt kom fram demolerad. Men en ny är på väg.
Visst är den fin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ilska och njutning.
Den är väldigt fin! Jag tycker mycket pekar på att korven är den nya surdegen. (Och skönt att saker ser ljusare ut!)
SvaraRaderaJag gillar inte trender. Jag vill inte att vare sig korv eller surdeg ska vara något annat än eviga värden.
SvaraRaderaSka du ställa köttkvarnen i vardagsrummet också?
SvaraRaderaJag tror också att saker med ett verkligt värde består, korvmakare slutar ju inte för att det inte är poppis längre. Charkmästare kan ju ägna hela sitt liv åt korvar och charkuterier, och en familjebutik går i arv i generationer.
Wohoo, vår favoritbloggare när det gäller korv och chark är tillbaka.
SvaraRaderaVilken lycka!
Tycker fröken Dill
Den får också stå i vardagsrummet tills vidare. Den är rätt snygg också. Men när jag en gång i livet får ett riktigt kök så ska den stå där.
SvaraRaderaTack Dill!
Åh, vad det gläder mig att du är tillbaka!
SvaraRaderaOch tänker att när folk en gång tagit klivet över till den goda sidan så ska det förhoppningsvis mycket till för att gå tillbaka i mörkret med luftbröd och fulkorv.
Bara ordet "korvspruta" gör mig barnsligt glad. Får man fråga vad det heter på italienska?
SvaraRaderaHälsningar
Ragnhild