Vi har bott knappt två månader på gården och jag njuter varje morgon när jag vaknar och när jag går promenaden för att hämta morgontidningen i brevlådan några hundra meter bort, nästan alltid efter en svårbeskrivligt ångestladdad natt.
Idag blev det lite mer än bara höst. Här i skogarna har svampen kommit först nu. Flockar av tranor och kanske gäss samlar ihop sina sträck och tar paus på Gert-Eriks åker. Jag undrar en stund om de lockas av ljudet från den batteridrivna skruvdragaren vars läte lite liknar deras.
Till slut har jag skruvat klart grisarnas bostad och hage med tvåhundra skruv. Virke fanns i ladan. Elaggregat fanns också, och eltråd i överflöd till hagarna. I morgon eftermiddag ska vi åka och hämta två gyltkultingar av Linderödssort utanför Västerås. Tidigt i morgon bitti till en grisbonde i närheten som odlar eget foder för att köpa åtminstone den första veckans mat.
Grisarna gör mig uppsluppen; jag hade inte fattat tidigare att jag var så förtjust i djur. Nu längtar jag också efter höns och hund. Skulle gärna ha en åsna också, men vad ska den vara bra för.
Jag skriver och lagar korv varannan eller var tredje dag, för korvboken som jag arbetar med. Jag njuter och lär mig hela tiden nya saker. Allting skulle vara bra om inte situationen på lönearbetet vore så obehaglig. Jag skulle vilja ha mer tid att dokumentera vad som händer oss här på gården, jag tror att det kanske är mer allmänt giltigt.
Läs även andra bloggares åsikter om grisförberedelser, Linderödssvin, flytt, hagar, svinstia, nordanvind
