söndag 2 december 2007

Delhi

Jag har landat på en annan planet.
Jag visste att det skulle vara annorlunda.
Det här kunde jag inte föreställa mig.

Det som jag har sett de här första timmarna är som ur en mardrömsvision om de yttersta konsekvenserna av den absoluta nyliberala kapitalismen.

Här är en del av mitt lyxiga hotellrum:


Här är utsikten:


Jag såg en familj som bodde i ett vägarbete.

Är det här framtiden?

Nu ska jag sova ett par timmar.


Andra bloggares om ,

5 kommentarer:

  1. Jag hade jättesvårt med Indien efter en tid just för de enorma kontrasterna. Och jag var förvånad för jag hade ju sett sådana kontraster förut; palatsliknande gated estates och så en kåkstad hundra meter därifrån på ett ungefär. Men Indien. Indien var/är annorlunda på ett sätt som jag aldrig har kunnat sätta fingret på. Nu när jag vet vad jag skulle komma att se skulle jag vilja resa i Indien igen, just då blev det övertid bara för mycket.
    Och sett till att klyftor är inne och varje man är sin egen räddning och kan göra allt bara man lägger manken till så tror jag att den enorma rikedom man ser i Indien tillsammans med samma obeskrivliga fattigdom inte är något som kommer att ändras. Och i det ligger inte att jag bara har resignerat; det finns många anledningar till varför men det blir en hel uppsats här och du ska ju jobba ;).

    Till slut kunde jag inte se förbi fattigdomen, jag hoppas du kan och jag säger det inte för att vara elak men på sät och vis koppla bort det, det är ett vackert land med många kontraster i naturen från norr till söder.

    Du får gärna handla kardemumma åt mig om du kommer åt. Inga enorma mängder, bara den är grön så har jag inga andra krav!

    SvaraRadera
  2. Det är något obegripligt totalt kaotiskt och samtidigt hopplöst som är så ...

    SvaraRadera
  3. Fullständigt omöjligt att sätta ord på och så emot allt vad man tidigare har upplevt. Hur kan det få vara såhär liksom?

    Kommer man ut på landsbygden, där vi var ofta, då skrev jag i dagboken att det var kaos. Det var en ljudnivå jag inte har upplevt sedan dess. Det var tiggare, damm, kor, damm, kor, tiggare, damm, kor, en och annan bil, damm. Och överallt fattigdom. Men man måste ju leva med och i denna fattigdom men jag blir fortfarande skitförbannad när man romantiserar fattigdom. Tänk att ha ett sådant enkelt liv! Som att plocka linser vid en vägkant skulle vara enkelt.

    SvaraRadera
  4. Indiens stora problem är förstås avsaknad av verklig nyliberalism och ekonomisk frihet. De hämmar sig själva i en oerhörd utsträckning, och det är därför Kina nu har dubbla BNPn per capita och en betydligt snabbare fattigdomsminskning.

    SvaraRadera
  5. Ett så otroligt korkat påstående. Mer nyliberalism är det sista som människorna på den nedre bilden behöver.

    SvaraRadera