Fynd i samband med packning inför flytt 3

Två och en halv årgång av Akvariet, "världens äldsta akvarietidskrift".


Vem var jag egentligen?

Fynd i samband med packning inför flytt 2

Den gamla skolkatalogen.


Va, det hade jag ingen aning om.

Fynd i samband med packning inför flytt 1

På den tiden man fick behålla skolböckerna. Och slog in dem i omslagspapper.


Hej Matematik Elefant. Årskurs ett.


Mängdlära var vägen in i matematiken. Jag tror att det var en mycket bra pedagogik, även om jag minns att det var svårt att förstå hur en kamel kunde vara ett "element". Känslan av igenkännande när jag trettio år senare pluggade matematisk lingvistik och logik.

Odramatisk förklaring till bloggtystnad

1. Min huvuddator är skickad på repararation.
2. Jag har varit sjuk.
3. Vi förbereder en flytt 900 meter i sydöstlig riktning (och tar tacksamt emot flytthjälp den 28/10).

Om någon undrar.

Pytt i panna baseline

Eftersom Patrik utlyst en pytt i panna-tävling och jag råkade ha en nötstek färdig i kylen så var det bara att sätta igång.

Man kan väl ha vad som helst för exotiska ingredienser i en pytt i panna, men när slutar den vara pytt? Utter, trutfilé och palsternacka? Nä, jag försöker hitta pyttens "baseline", i stället.

Förberedelser:

1. Skaffa en omtänksam partner som kör en nötstek till dig i ugnen på låg värme till 70 graders innertemperatur.
   
2. Gräv upp en planta fast potatis.
3. Köp två centimetertjocka skivor rökt sidfläsk från Roslagskött*.
   
4. Och en stor gul lök.
5. Tag bort det som inte ska ner i pytten (blast, skal, svål) och skär allt i centimeterstora kuber. Det ska bli ungefär lika mycket av varje.

*Underbar stark komplex röksmak. Det är stor skillnad på äkta rökt kött och allt det som ges "röksmak" genom insprutning av röksmaksämnen, påstå inte annat! Obegripligt och upprörande att det senare får kallas rökt.


Utförande:

1. Smält en mindre klick smör på svag värme i en teflonartad panna och lägg i löken.
2. Lägg sidfläsket i en annan panna på medelvärme.
3. När fläsket släppt ifrån sig massor av fett och blivit brynt, så lägger du över det i lökpannan utan att få med alltför mycket fett.
4. Höj till stark värme och släng ner potatisen.
   
5. Den blir nästan friterad och när den har en lagom brynt yta lägger du den i lökpannan, eventuellt efter att ha runnit av i ett durkslag.
   
6. Salta och bryn nötköttet i samma fett, snabbt på hög värme.
7. Avsluta med att strö över rikligt med nymortlad svartpeppar innan du för över även nötköttet till lökpannan. Den vilda svartpepparn från Madagaskar passar mycket bra till det här.
   

Och sedan var det det här med tillbehören. Jag håller inte med mig själv om vad jag skrev här. Man får ha vad man vill till. Ägg, rödbetor, senap, HP-sås, ketchup, Worstershire-sås, gurka, vad man vill, men den här blev så god i gårkväll att jag inte ville ha så mycket till alls, lite senap och en gnutta HP-sås bara. Och det som såg ut som fyra portioner räckte bara till två.

Många säger att det måste vara öl och snaps till pytt i panna. Det är fel, den här flaskan Médoc fungerade alldeles utmärkt till min pytt.



Andra bloggar om: pytt i panna, Médoc

Vin och jordnötter. Chips och mer jordnötter.

L gästbloggar:

Ibland blir det ingen middag. Det händer. Inte ofta, men det har hänt oftare på sista tiden. I går träffades mina vänner och jag på David Svenssons installation/utställning Havanna på Moderna Museet. Installationen består av antika kristallkronor från Kuba, som ursprungligen genom kolonialismen fraktades dit från Europa. Svensson har kapslat in dem i lampskärmar med transparenta tyger. De påminner lite om kinesiska lyktor, hemliga kokonger och där inuti hänger en svunnen tid. Enligt Svensson är tiden tydlig i inredningar och i möblerna på Kuba. Ingenting nytt av hög kvalitet tillverkas. De gamla klenoderna och möblerna vårdas istället ömt.

Efter ett offentligt samtal mellan curatorn och konstnären öppnades baren. Vernissage-horden tramapde dit och vi roffade åt oss ett bord. Ett glas vin. Första chipspåsen. Ett till glas vin. Ännu en chipspåse. Jo, vi pratade om utställningen, men saxade hårt i samtalsämnena. En skådespelande kompis berättade om hur det kändes att ha en fat-suit och hur alla på en restaurang, där hon ätit lunch tidigare på dagen, började möblera om för att den där stackars feta människan (hon själv) skulle få plats. Vi fortsatte till söder. Mera vin och jordnötter på tom knorrande mage. Inte så smart kanske.

Men det var ju så trevligt. Att sitta på en uteservering i varmt höstmörker. För mina vänner är roliga! Ett glas vin till! En manlig teaterkollega, bra rund under fötterna, kom promenerandes med en kompis. Han, bullrig och yvig, kompisen lågmäld och diskret. Bullret tog över trottoaren och han höll ett kort bombastiskt tal om godhet innan han försvann vidare till puben intill. Nu ville personalen kasta in oss från uteserveringen för klockan hade blivit elva. Annars skulle grannarna klaga, förklarade vår servitör strängt. Då passade jag på att cykla hem.

Vid köksbordet hittade jag stackars K framför sin dator, som slet med en ansökan för sitt jobbs räkning. Det är en mardrömslikt stor ansökan, som har pågått i några veckor nu. På köksbänken fanns en tom form efter en Findus Fiskgratäng. Jag bredde mig en efterlängtad smörgås och småpratade en stund med K innan hans blick dök tillbaka ner i anteckningar och han fortsatte skriva. I morgon kl. två är han fri igen. Halleluja!