onsdag 23 juli 2008

Bönor är plockmat


Buskbrytbönan Maxibel har vi nu skördat den andra omgången bönor från. Den är god och dessutom tidig i relation till allt annat som är sent hos oss i år. Efter förra årets lyckade brytbönsskörd är brytbönor (haricots verts) en favorit; jag gillar att gå och kolla om det finns bönor att plocka. Först nu börjar störbrytbönorna (Neckarkönigin) komma igång med blommningen på sin klätterställning, men Maxibel och allt annat i pallkragarna växer som galet. Bönor ger mer skörd om man skördar regelbundet, sägs det, så jag tar även ganska små bönskidor. Igår åt vi dem lätt kokta och med lite gruyère i stavar till, och en Crémant de Bourgogne (Geisweiler Monopole) som jag tycker är ett väldigt gott mousserande vin. Gravida L fick nöja sig med en äppelmust (Kullamust) som var adekvat till.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 22 juli 2008

Ingvar och Sökbegreppen

Återigen försöker FRA-chefen Ingvar Åkesson desinformera och blanda bort korten i ännu ett illa skrivet inlägg på SvD Brännpunkt, denna gång som svar på Birgitta Ohlssons förtydligande efter Åkessons tidigare retursvada gällande kravet på att signalspaning mot medborgare bara ska få ske vid brottsmisstanke.

Återigen används termen "sökbegrepp". Återigen vill jag påpeka att den enda information i meddelanden som "sökbegrepp" kan analysera och som kan ge träffar i FRA:s filter är avsändare, mottagare och innehåll, samt metainformation som vilket språk meddelande är uttryckt på, hur det är kodat, tidsstämplar och eventuell kryptering, etc.* Vad gäller innehållet i kabelburen information har jag redan tidigare förklarat att det är teoretiskt och praktiskt omöjligt (här och här) att med någon som helst precision upptäcka till exempel planering av IT-attacker eller vapensystem riktade mot Sverige, utan att manuellt granska stora mängder av det som Ingvar kallar "vanliga svenskars kommunikation".

För att Ingvar Åkessons argumentation ska bli hållbar krävs att det som avses är spaning på kommunikation till och från redan kända grupper eller individer. Om detta är vad FRA vill ha möjlighet till, så krävs inte en signalspaningslag av den omfattning som den som antogs av riksdagen nyligen och vars största problem är att den ger möjlighet till massavlyssning av alla svenska medborgare. Om spaning mot redan kända grupper och individer är vad FRA vill ha möjlighet till, så skulle det räcka med att något slags domstol godkände övervakning av dessa individer och grupper och tvingade kabelägaren eller kommunikationsleverantören att lämna ut just den kommunikationen.

I övrigt tål det att tänkas på att för att FRA-lagen ska bli verkligt teknikoberoende så bör man ta fram maskiner som automatiskt öppnar och vecklar upp brev, OCR-läser innehållet och matchar det mot FRA:s "sökbegrepp" för att sedan försluta breven och vidarebefordra dem till adressaten, om de inte ska vidare analyseras av FRA-anställda. Att bygga en sådan maskin är inte på något sätt mer komplicerat än att bygga de elektroniska filtreringssystem som FRA hävdar att de har, eller tror sig kunna bygga.

Och samtalen runt fikabordet på alla Sveriges arbetsplatser skulle också kunna filtreras med dagens taligenkänningsteknik, om vi bara hade mikrofonerna uppsatta... Det enda glädjande i sammanhanget är att debatten inte lägger sig.


*Man kan i och för sig föreställa sig att denna information dessutom kopplas till elektroniska beteenden, så att de spår i form av t.ex. IP-nummer, som en websurfare lämnar efter sig skulle kunna göra den sammanlagda informationen fylligare.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 14 juli 2008

Fåraktig längtan

Vi har en stor äng på tomten, eller en stor yta som täcks av många sorters gräs och sly, i alla fall. Slyet har börjat växa upp till dungar, för vi lyckas inte hålla efter. Naturen gör vad den kan för att återta det som den förlorade när den förre ägaren motade bort skogen för femton år sedan. Jag skulle så småningom vilja plöja upp en del och självförsörja mig med vete och råg.

Det finns några fårbönder på Vikbolandet. Häromdagen kom vi på att vi skulle kunna använda en del av ersättningen från Holmen Skog för vandaliseringen av vår mark till att köpa fårstängsel att omgärda större delen av ängen med. Problemet med får är att de rymmer, men jag har hittat ett elektriskt nätstängsel i Nima-katalogen som verkar bra.

Häromdagen åkte vi förbi en fårodlare på hemvägen från sjön och stannade och frågade lite om huruvida det vore möjligt att hyra lite får om man hade en inhägnad för dem nästa sommar. Bonden var entusiastisk över vår idé och ville hjälpa till, verkade det som.

Nu har jag klippt upp en gata för elstängselnät längs en stor del av det som skulle bli betet. I morgon ska jag ringa bonden och be honom att komma och titta och uppskatta antal djur och ge ett pris. Det skulle bli så vackert om det var fårbetat på ängen och i dungen. Nu tänker jag inte på annat.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Idag flaggar vi för Victoria


Död åt kungahuset!


Om man nu tycker att det behövs en statschef vid sidan av statsministern (jag har aldrig förstått varför) så kan man läsa mer på republik.nu och hos Republikanska Föreningen.

Så här stor uppmärksamhet får dagens spektakel: DN1, DN2, DN3, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Svd1, Svd2, Svd3, äh, uppkopplingen är för seg för att jag ska ta fram Aftonbladets länkar också.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 12 juli 2008

Gropen 3. Frukten förbjuden


Nu är päronträdet ingallrat så att åtminstone stammen är skyddad från gnag av älg, hare och rådjur. Kanske ska jag sätta några slingor med ståltråd högre upp för att avvisa nyfikna mular även där. Sedan krävs bara något skydd för att hålla jorden öppen kring kullen, enligt Kurts instruktioner i tidigare kommentarer.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Skogsbruk

Jag har svårt att förstå hur skogsbrukare tänker. Jag har svårt att förstå perspektivet där skogen i första hand är en ekonomisk tillgång och alla andra värden är oväsentliga. Jag undrar om känslan kan jämföras med svårigheten som en vegetarian har att förstå hur man kan slakta ett vackert djur. Fast tidsperspektivet har stor betydelse för vad jag känner, när jag ser att en skogsbrukare planerar att slutavverka en åttio år gammal skog. Efter en slutavverkning är inte bara träden fällda, även marken är massakrerad och allt ser ut som ett slagfält. Alla spår och alla minnen är raderade.

I förrgår var distriktschefen för Holmen Skog Norrköping hos oss för att titta på den skadegörelse som Holmen åstadkommit i vår skogsremsa, när de skulle ha gallrat i skogen på andra sidan skogsvägen. Tio 40-åriga granar tog de från vår skogsträdgård. Vi kom till slut överens om en åttadubbling av deras ursprungliga löjliga erbjudande om ersättning baserat på trävärdet, och det erbjudandet kan vi leva med, även om det inte motsvarar den uppkomna skadan ur vår synvinkel. Hur som helst så var han mycket sympatisk och förstod att det inte bara handlade om förlorat virke, utan också om förlorad insyn, och så vidare. Han berättade för oss att rutinen är att rödgul-randiga band ska sättas upp där avverkningen ska sluta, men att det vanligvis inte görs där en väg markerar gränsen för skogsfastigheten, för då ska avverkarna förstå att det är gränsen.


Igår tog vi oss till sjön Skiren för att tvätta oss ordentligt. Det var mulet och vi fick vara ensamma där, och solen tittade fram när vi torkade på klipporna. På vägen dit går man genom den gamla skogen på fotot ovan. Längs vägen satt rödgula plastband. Det stod Södra Gallring på banden. Jag hoppas att det inte är fråga om en slutavverkning.

Jag tycker inte att min inställning till skogsbruk bara är naturromantisk. Ägaren till skogen runt om vår fastighet bor 15 mil bort och har ingen aning om de värden som skogen har för oss som bor granne med den. Jag blir illa berörd över att spåren av en mer än 80-årig historia i skogen och markerna totalförstörs där skogsmaskinerna går fram, och svampmarkerna och skogsstigarna kommer inte tillbaka förrän tidigast efter en andra gallring av skogen om kanske tjugo år. Jag vet inte säkert när man gör den andra gallringen, men innan den första gallringen är marken en ogenomtränglig granvägg. Holmen-chefen bekräftade vad jag hört om att man numera kan ha skog med träd i olika åldrar och avverka med urskiljning de träd som är tillräckligt gamla, utan att förstöra marken. Men ett sådant skogsbruk kräver mycket mer kunskap av avverkaren och blir betydligt dyrare. Det är skogsägaren som bestämmer. Kanske är skogsbrukets minnesraderande tidsperspektiv så obehagligt eftersom det överensstämmer med en mansålder.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 10 juli 2008

Gropen 2. I vilket jag fyller Carolas hål.

Ja, Carola är tyvärr namnet på den Päronsort som vi fick av kollegorna. Men om tio år så är det väl ingen som kopplar namnet som jag gör nu, för då är hon förhoppningsvis bortglömd. Hur som helst så hjälpte vännen J mig att gräva färdigt hålet. Se vilket fint hål!


Därpå följde jag i stort sett rekommendationerna i länken som Kurt tipsade om i det förra inlägget om hålet. Tack Kurt, vem du nu är! Och jag fyllde med


grovt grus som dränering i botten


köpejord


lite lerjord


och mer köpejord så att rothalsen befinner sig en decimeter ovan den omkringliggande marken, och så en stödstör.



Sedan mer jord så att det blir en liten kulle

450 liter jord allt som allt och trettio liter vatten. Hoppas bara att trädet överlevt alla strapaster; det tappade mängder av löv när det stod och väntade i ladan.

Nu saknas bara älg- och rådjursskyddet. Det kanske jag bygger i morgon. Då kommer fler ultraspännande bilder. Och så måste jag köpa ett till träd som Carola kan para sig med. Om hon överlever.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 9 juli 2008

tisdag 8 juli 2008

Päronhål


Jag gräver ett hål i duggregnet, till päronträdet som vi fick av mina kollegor i bröllopspresent. Alven börjar strax under grässvålen. Leran är hård. L läser Norén, som nu dyker upp överallt i konversationen som 'Lars'.