söndag 29 april 2007

Vi och de

Högerpartierna och makten vinner på att skapa vi-och-de-föreställningar i samhället.

På så sätt kan man drastiskt försämra socialförsäkringssystemen för medborgarna och samtidigt få dem att tro att det beror på att det finns andra som fuskar och utnyttjar systemet för att sko sig.

På så sätt kan man hålla tillbaka löneanspråk och krav på generell välfärd och en utvecklad gemensam sektor med argument om att det inte finns råd, för andra vill inte arbeta utan hellre gå arbetslösa och lyfta bidrag.

Jag lyssnade på Kaliber idag, där det avslöjades hur de privata företag, från vilka Försäkringskassan köper in tjänsten att utreda långtidsarbetslösa, grovt missköter sitt uppdrag.

Trots att de f.d. sjukskrivna kunde peka ut felen i rapporterna kunde de inte bli av med slutsatserna. Och rapporterna med sina fel och slutsatser angående de numera friskskrivna ligger för evigt diarieförda och omöjliga att komma förbi hos försäkringskassan, som inte har något system överhuvudtaget för uppföljning av företagen och deras rapporter. Det framgick att dessa rapporter allt som oftast friskskrev folk, trots att det inte utgick extra ersättning för friskskrivningsrapporter, vilket bara kan tolkas så att FK så tydligt kommunicerat vilka resultat man vill ha, att företagen för att få fortsatta uppdrag tror sig vara tvugna att dra dessa felaktiga slutsatser.

Allt detta är upprörande i sig, men hur ligger det egentligen till med själva fusket? Och hur dåliga är vi svenskar på att jobba och göra rätt för oss?

En hel del svar hittade jag i en kort essä av Gordana Malesevic, som publicerades i Flamman den 19 april.

Bland annat berättar Malesevic att Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har granskat all svensk och internationell forskning om sjukskrivningar 2002-2005. Man har inte funnit några som helst belägg för ändrade attityder till sjukskrivning - alltså för att människor skulle tycka att det var acceptabelt att fuska.

Statistiska Centralbyrån, SCB, har i sin tur jämfört 1990-talets sjuktal med 2000-talets. Det visar sig att sjukskrivningarna var ungefär lika många 2001 som 1994, men långtidssjukskrivningarna har ökat.

SBU:s rapport visar att ökade krav och minskat inflytande på arbetsplatsen ökar stressen och därmed förlänger sjukskrivningarna. Den visar också att den största ökningen av antalet långtidssjukskrivna finns i de sektorer som utsatts för stora nedskärningar - den offentliga sektorn och livsmedelsindustrin.

Vidare redovisar Malesevic följande fakta:

  • Enligt en färsk rapport från EU:s arbetslivsinstitut Eurofond har vi i Sverige det högsta arbetstempot i Europa
  • Enligt en undersökning från USA:s arbetsmarknadsdepartement som lades fram nyligen har Sverige en av de högsta produktivitetshöjningarna i världen under det senaste decenniet.
  • Timlönerna ökade däremot mindre i Sverige än i fler än hälften av Europas länder

Svenskarna är billiga och företagen gör större vinster än någonsin.

Det är nödvändigt att det skapas en djup klyfta mellan oss och de andra. De andra, de som fuskar och bråkar och förstör för oss som vill klara oss, men knappt gör det, på vårt hederliga arbete.

Högerpartierna och makten vinner på att skapa vi-och-dem-föreställningar i samhället. Det vill säga, så länge det inte handlar om vi och ni rika.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

fredag 27 april 2007

Förhoppning

Tänk om denna 1 maj inte bara blir ytterligare en i en lång tradition. Tänk om tågen fylls av ett enda tydligt politiskt budskap. Tänk om demonstrationstågen fylls av folk som går där för första gången, i ilska över regeringens politik. Jag ska gå. Står vid trapporna till Söderhallarna 12.30.


Andra bloggar om: , , ,

torsdag 26 april 2007

0-4

Antal personer som jag känner som har fått jobb som en följd av den nya regeringens politik: 0

Antal personer som jag känner som mist eller snart kommer att mista jobbet: 4

Politiker ej inräknade.


Andra bloggar om: ,

Juste svin


Ett kilo ekologisk gris från Väddö skuret i två bra bitar av Anders, från den lilla grissidan som låg där i den avundsvärda köttdisken. Slaktat dagen innan. Inte billigt, men inte dyrt, för smaken var fantastisk.

Allt oftare blir det omöjligt att skriva om den vidriga politiska situationen, så jag flyr undan i enkla reflexioner om trygg mat och odling.

(Men halv åtta i morse stod jag i varje fall och delade flygblad vid tunnelbanan.)


Andra bloggar om: , , , ,

tisdag 24 april 2007

Snabbt boktips


"Köksträdgården är misslyckandets paradis, fyllt av förhoppningar."
Så står det i förordet till Sannas Köksträdgård - Odlingsråd och grönsaksrecept. Det är en tröst att läsa och får mig att våga mer. Nyligen blev jag påmind om att jag lovade L, när vi köpte landstället, att om hon hellre ville ligga på sängen och läsa än arbeta i trädgården, så skulle jag aldrig hålla det emot henne. Hon hade inget intresse för odling för två år sedan och läste ganska många böcker den våren. Sanna Töringes bok är en anledning till att hon sedan blev nyfiken, påstår hon. Nu har hon nog grävt mer land än jag.

Boken är en blandning av odlingsanvisning och kokbok och jag blir glad och inspirerad varje gång jag öppnar den. Den följer året, är fylld av praktiska odlingsanvisningar, vackra fotografier av Anette Åberg, och fungerande recept. Den har inte åldrats sedan jag fick den.

Andra bloggar om: , , , , ,

Sparrismedelmåttighet

Jag trodde att jag var tidig, men på Gotland har man tydligen redan börjat skörda och sälja och äta upp sparrisen.

Och på Österlen började man skörda så smått i lördags.

Man ska kanske inte mäta sig själv med sparrislängden, men någon gång kunde man väl få vara först. Eller längst, menar jag. Eller unikast. Säkert blommar redan kaprisen på Bergianska...

Får väl börja tugga ogräs som de här tre för att primörutmärka mig. Nästa år ska jag tappa björkarna på sav och göra trollvin. Först!


Andra bloggar om: , , ,

söndag 22 april 2007

Mer land, mer odling


För tre veckor sedan var jag bara ledsen över hur misslyckat vårt odlingsår skulle bli eftersom vi låg efter med allt och bara var sjuka. Nu har vi tagit igen det på bara tre helger och har mer uppgrävt och rensat land än någonsin tidigare. Framför allt har L tagit över grävandet när min rygg plötsligt har börjat tjafsa.

I helgen har vi alltså satt potatis, sått bondbönor, dill och sallat.

Förkultiveringen har också trappats upp idag med sådd av spetskål, tomatillo, gurka, palmkål, libbsticka, zucchini, melon, luktärt och solros. Fem tomatfrön har redan grott.

Åtta sparrisknoppar sticker upp, blasten från fyrtio vitlökar växer kraftigt i sitt land och kaprisskotten sticker återigen upp ur jorden i växthuset.

Två feta sädesärlor har kommit och hoppar omkring på tak och i land och koltrastparet har kommit tillbaka. Båda sorterna försvann plötsligt förra sommaren och vi saknade dem mycket, för det är extra sociala fåglar som bevakar oss på ett trevligt gritetskränkande sätt. Svartvita flugsnappare har också intagit en holk. I morse innan solen gått upp hörde jag orren i skogen. Den låter som ett spöke i en plastburk.

Nu kommer gullvivorna starkt.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Årets första klippning


Ryggen fjantade så att jag inte kunde gräva i jorden, men jag tog ut gräsklipparen i stället och städade upp. Snyggt! L grävde för två å andra sidan.

Pluggen


Nu ligger den där, potatisen, ovanför vitlökslandet. Minerva till vänster och Silla till höger. Båda tidiga och fasta. Emellan dem en rad med bondbönor.

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 19 april 2007

Tomat- & chilistatus

Nu växer plantorna raskt under lysröret som jag har varit tvungen att hissa upp ett snäpp för att de högsta inte ska slå i.

Två tomater sticker precis upp nacken, båda Beefsteak.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Porca maronna!

Hos Hanna Löfqvist hittar jag en länk till en artikel i L'Espresso som beskriver de slavförhållanden som arbetarna på tomatfälten i Apulien lever under. I den absoluta konsekvensen av ett laglöst, rasistiskt, kapitalistiskt samhälle behandlas arbetarna värre än djur. Enligt artikeln kommer i stort sett alla tomater som förpackas i konservfabrikerna i Salerno, Neapel och Caserta från det område i Apulien där tomatskörden sköts på detta sätt. Hur är det med Muttis konserver? Jag ska skriva och fråga var deras tomater kommer från.


"Skammens triangel" där tomaterna odlas. Bild från artikeln i L'Espresso.

Uppdatering: En italiensk vän upplyser mig om att en italiensk organisation för mänskliga rättigheter web tidning Web Magazine redan frågat Mutti om förhållandena för arbetarna som skördar tomaterna som de konserverar. Här följer svaret från Mutti:

Risposta di Mutti

Gentile consumatore, La vorrei subito tranquillizzare circa i suoi dubbi. L'azienda Mutti si trova in provincia di Parma e tutto il pomodoro trasformato nei mesi estivi proviene da campi attigui o mediamente vicini alla fabbrica. Ciò significa che il pomodoro non provviene dal sud Italia ma unicamente e principalmente dalle provincie di Parma, Reggio, Piacenza, Cremona, Mantova. Mentre una piccola quantità arriva da Ferrara e Cuneo.

La decisione di approvvigionarsi in zona vicine è dettata dalla grande attenzione che la ditta pone alla qualità della materia prima. Un pomodoro provveniente dal Sud Italia arriverebbe a Parma dopo un viaggio lunghissimo che causerebbe la perdita di tutte le proprietà nutrizionali della bacca stessa. Ora veniamo alla sua domanda: Il pomodoro che Mutti utilizza per i suoi prodotti, è stato raccolto nel rispetto del lavoro umano? Assolutamente si! Anche perché ormai da parecchi anni (quasi decenni) al Nord Italia e in particolare nelle zone che le ho sopra indicato, il lavoro manuale di raccolta è stato sostituito dal lavoro delle macchine.

L'uomo è ovviamente sempre presente, ma ha mansioni differenti ed anche più gratificanti (ex. Controllo, guida del veicolo...). Quindi possiamo affermare in tutta sicurezza e tranquillità che l'azienda Mutti non solo è attenta alla qualità del prodotto, alla salvaguardia dell'ambiente (con metodi di produzione integrata che lei ci ha citato) ma inoltre ciò che vende è prodotto nel rispetto del lavoro umano.
Vilket kan sammanfattas som: Nej, Muttis fabriker är belägna i Parma och därför kommer Muttis tomater inte från södra Italien. De kommer från närbelägna områden eftersom de inte skulle tåla långa transporter. Tomaterna är plockade med respekt för arbetarnas arbetsförhållanden, inte minst eftersom man i norra Italien skördar maskinellt. Mutti bemödar sig inte bara om hög kvalitet på tomaterna utan även om såväl miljöaspekter som arbetsförhållanden.

Jag ska försöka ta reda på vad som gäller även för andra märken.

Uppdatering II: Samma tidskrift har även fått svar från Longobardi och De Cecco som, om jag förstår det rätt, svarar att de respekterar arbetarnas rättigheter, lever upp till SA8000-certifiering, och kräver av sina underleverantörer att även de ska göra det, men att det är omöjligt att vara absolut säker på att underleverantörerna efterlever kraven. Med reservation för att min italienska är ganska rostig.


Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag 18 april 2007

Skolnedläggning

I dagens SvD kan man läsa att en av Stockholm stad beställd konsultrapport kommit fram till att ett tiotal skolor i Stockholm bör läggas ned. En av skolorna är Nytorpsskolan. Skälet anges vara bristande elevunderlag. Barn står i kö för att få gå i Nytorpsskolan, så det var inte sant, så det var inte sant... men man kan väl spara in lite pengar på skolyta och lägga på de rikas skattesänkningar i stället. Barnen har ju ändå så mycket spring i benen så de kan väl ta sig till Björkhagen likaväl.


Andra bloggar om: , , , ,

söndag 15 april 2007

Feta knoppar och självupptagna blommor

Det är väldigt torrt på Vikbolandet. Idag när jag vattnade sparrislandet så sköljdes lite jord undan och två feta sparrisknoppar tittade fram. I år är plantorna tre år och alltså tillräckligt gamla för att vi ska få skörda allt som kommer upp.


Den första narcissen slog också ut sig idag.


Mer land grävdes, chiliplantor planterades om, sjuka plantor i växthuset dödades, det städades och en halv rad Sugar Snap-ärtor stoppades i jorden. Fåglarna är helvilda. Morkullan flög två gånger över tomten igår kväll.

Andra bloggar om: , , , , ,

lördag 14 april 2007

Tomatstart

Några veckor sent fick jag idag till slut tomatfröna i jorden. För att begränsa mig beslutade jag att bara sätta fyra frön av fyra sorter i år. Tidigare år har jag haft en sex till åtta sorter. Tanken är att tre frön av varje sort ska gro, de två starkaste plantorna behåller jag, en för växthuset och en för utomhus, och en planta av varje sort har jag att ge bort.

Följande sorter bestämde jag mig för efter att ha inventerat fröförrådet (tomatfrön håller i flera år):
  • Bloody Butcher. En tidig sort från Weibulls som jag har fått stora och goda skördar av även på balkongen hemma innan vi köpte landstället.
  • Russian Orange. Frö från 2003 från Tomatklubben. Medelsen, högväxande, orange, plattrund, 150 g. Ny för mig.
  • Mexican Honey. Frö från 2004 från Tomatklubben. Tidig, högväxande, röd, rund cocktailtomat, 30 g. Mycket produktiv med långa klasar. Ny för mig.
  • Golden Sunrise. Frö från 2004 från Tomatklubben. Medeltidig, högväxande, gul, rund, 90 g, mycket produktiv. Odlades förra året, men jag minns inte resultatet.
Tyvärr så visade det sig att det bara fanns två frön kvar av Bloody Butcher, så jag fick komplementera med två frön Beefsteak (Tomatklubben 2004), en bifftomat som jag faktiskt aldrig fått att ge frukt - utmanande.

Så varför struntade jag i mina favoriter San Marzano och Costoluto Genovese som är så goda pastatomater respektive salladstomater? Jag vet inte. Kanske för att S.M. har gett ganska små skördar och C.G. har tagit så stor plats. Jag vill inte att det ska bli så mycket djungel i växthuset i år. Jag vill kunna ta lite bättre hand om de plantor jag har.


De oformliga är Costoluto Genovese, de gula är Golden Sunrise, vad jag minns.


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Kaprismirakel

De tre kaprispinnar som J tog med sig tillbaka till mig från sitt besök i Apulien kring nyår, och som vi stack ner i jorden i växthuset och kupade enligt instruktion, har vaknat! När jag klev in i det 35 grader varma växthuset idag upptäckte jag att två av grenarna hade pyttesmå gröna skott strax ovan jordytan. Det verkar som att jag äntligen ska få mina kaprisplantor. Undrar om jag måste vänta flera år innan de börjar blomma?


Uppdatering: Fick sms från J som säger att Antonios pappa, som skar av grenarna från sina plantor, var mycket noga med att påpeka att de första skotten ska täckas med jord. Ok, jag går ner i växthuset efter maten.

Andra bloggar om: , , , ,

torsdag 12 april 2007

Lammupplösning

Det var spännande att öppna grytan hos P & T.


Dofterna hade ju krupit ut, men hur skulle det se ut?


Snyggt. Visuellt har steken inte förlorat på att inte brynas.


Konsistensen kan jag ändå inte kalla smörig, eller bredbar, men sönderfallande och omöjlig att skära i tunna skivor. Alltså mycket bra.


Sedan, att skeda av den rikliga skyn över köttet och stoppa i munnen. Så gott. Mycket mycket smak. Djup smak. På samma sätt som hos oxsvanssoppan. Köttet ovanligt tydligt smaksatt av kryddningen. Mycket rosmarinsmak. För mycket? Nej!, påstår lill-K. Även citronen känns. Ovanligt, med karaktär av långkokt nötköttsgryta, fast med lammkött. P var lite besviken på just detta, för han hade förväntat sig en klassisk rosa-stekt lammstek. Vi andra var överväldigade (som jag uppfattade det). Framför allt av styrkan, djupet och komplexiteten i smaken. Även morötterna och vitlöksklyftorna i grytan hade den här tydligheten och var fantastiskt goda. Potatisgratängen med chèvre som lill-K hade gjort passade strålande till.

Tillräckligt av stek, buljong och grönsaker, men inget av gratängen blev kvar till en till middag till mig och L i morgon. Lyckat experiment som kan förfinas.

Andra bloggar om: , , , ,

Sjutimmarslamm

Inspirerad av Andreas bestämde jag mig för att också pröva Sjutimmarslammet det skrivs om i Anthony Bourdains franska kök. Eftersom jag jobbar hemifrån så passade det bra att köra igång idag. Nu kör vi båda samtidigt, så det blir parallellamm. Det här gör vi olika:
  • Andreas kör på 140 150 grader, jag kör på 100 grader
  • Andreas binder steken och bryner den, jag är lat och kör efter Mr. Bourdains recept obrynt
  • Andreas tar en halvflaska vitt, jag tar 1,5 dl vitt och saften av en citron
Annars bara nyansskillnader. Lustigt nog har vi båda lagt till skalet av en citron.


Andra bloggar om: , , , ,

onsdag 11 april 2007

Ankbröst

Lemuren Bilbo får mjölkbröstersättning men jag får riktiga ankbröst för det hade ICA Globen extrapris på idag. Halva priset, det vill säga c:a 100 kr/kg, 33 pix för två bröst. (Försök inte ens, det är lönlöst, jag hittade dem själv.) Det har jag aldrig tidigare lagat, men satan vad gott det blev. Inte minst rotfrukterna och såsen. Är det inte så att anka smakar som lamm egentligen borde smaka? Så här gjorde jag:

Ankbröst med honungsglaserade persilje- och morötter med kubebapeppar samt apelsin- och citronsmörsås

Som jag gjorde det i kväll för två personer:

2 ankbröst à 150 gram
flingsalt
nymald svartpeppar
en gnutta smör eller olja
Till rotfrukterna:
3 ekologiska persiljerötter
3 ekologiska morötter
25 g ekologiskt smör
1,5 tsk hel kubebapeppar (fr. cubébe, en. cubeb)
2 tsk honung
lite salt

Till såsen:
1 ekologisk citron
1 apelsin
½ dl torrt vitt vin
2 tsk ekologiskt rörsocker
25 g ekologiskt smör

Skala rotfrukterna och skär dem i tjocka slantar. Smält smöret i en stekpanna. Låt slantarna fräsa ganska sakta i det rikliga smöret. Salta sparsamt. Låt dem hålla på medans du fixar det andra, men skaka om då och då så att de vänds. Fixa och förbered det som följer.


Sätt på ugnen på 125 grader.

Pressa ur saften ur apelsinen genom en sil ner i en behållare.

Plocka fram det undangömda zestjärnet och strimla loss det yttersta av den ekologiska citronens skal, eller använd potatisskalaren och var noggrann med att inte få med det vita under det yttersta skalet. Släng ner detta det yttersta skalet i apelsinjosen. Pressa saften ur citronen genom silen ner i behållaren.

Mortla kubebapepparn.

Torka av ankbrösten med papper och snitta skinnsidan i rutor med en vass kniv*. Klappa in brösten med rejält med flingsalt och nymald svartpeppar. Smält en gnutta smör i en gjutjärnspanna eller smörj den med några droppar olja (bara så att skinnet på ankbrösten inte fastnar), på ganska hög värme. Lägg ner ankbrösten med skinnsidan ner. Låt bryna i c:a 6 minuter så att det blir fin stekyta. Vänd och låt ta lite färg på köttsidan också i någon minut. Lägg över i en liten ugnsfast form eller på ett litet fat och häll över allt fett från stekpannan. Sätt in i ugnen.

Tillsätt honungen och kubebapepparn till rotsakerna, skaka om och höj värmen till medelvärme. Skaka eller vält om då och då.

Häll vinet i stekpannan där ankbrösten bryntes och vispa runt. Lös upp rörsockret i vinet. Häll i citrusjosen med skal. Låt reducera till kanske hälften återstår. Sänk värmen eller ta pannan från värmen. Klicka i smöret i bitar och vispa runt runt. Det blir nog en smörsås.

Tag ut ankbrösten från ugnen och skiva dem snyggt och lägg upp med rotsakerna. Häll över den supergoda citrussåsen och goffa i dig!

Till det här passade dessutom en Chianti Classico Riserva från april-släppet väldigt bra, nämligen Rocca Guicciarda.


*Tyvärr så finns inte Johan Swanljungs pedagogiska knivslipningsartikel från senaste numret av Gourmet på nätet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

måndag 9 april 2007

Trovärdighet

I takt med att den tekniska utvecklingen marginaliserar traditionella reklamstrategier, till exempel genom att möjliggöra förbispolning av tv-reklam och blockering av reklam på internet, så söker sig marknadsföringen nya vägar. Produktplaceringen i spelfilmer har blivit alltmer ogenerad och en av de senare idéerna är att använda sig av bloggare för marknadsföring. Man skapar en relation mellan en produkt och en bloggare och förser bloggaren med förhandsinformation inför t.ex. ett filmsläpp eller med specialutgåvor och bakgrundsmaterial till produkten. Bloggaren sprider sedan extrakunskapen till sina läsare och använder sin insatthet för att öka intresset för bloggen och sig själv. En förutsättning för att detta ska fungera är att bloggaren verkligen har ett intresse för produkten och är positivt inställd till att sprida information om den. Därför är det viktigt att marknadsförarna underhåller relationen med bloggaren; ju personligare desto bättre; ju mer utvald bloggaren känner sig, desto bättre.

Den här typen av marknadsföring innebär att det blir än svårare för konsumenten att avgöra var gränsen går mellan reklam och information, mellan pådyvlad marknadsföring och självfunnen redaktionell text. Inte ens i vad som du upplever som en nära nog personlig social relation kan du vara säker på om du är utsatt för en medveten marknadsföringskampanj.

Den här utvecklingen skrämmer mig. Reklamen har redan tagit över nästan alla delar av det offentliga rummet. Vill man vara reklamfri har man fått söka sig till naturen eller den personliga sfären, det privata rummet. Men dessa områden blir också alltmer tillgängliga för kommersiella krafter. E-posten är redan invaderad och bönderna ställer sina åkrar till förfogande för reklambudskap till flygresenärerna. Reklamens utrymme i det offentliga rummet ifrågasätts överhuvudtaget inte längre.

Häromdagen utbröt märkligheter på matbloggaren Gittos blogg när hon skrev om gratis öl hon fått till sin dörr. Kommentarerna hon fick på det inlägget ledde till ytterligare ett inlägg. Jag läser Gittos blogg ganska regelbundet för jag tycker att hon ofta formulerar sig dråpligt och mycket underhållande. Ibland retar hon gallfeber på mig, som när hon skriver om underklassens dåliga uppfostran eller om det positiva med genmodifierad majs. Jag försöker avhålla mig från att kommentera sådana inlägg.

När jag läste hennes positiva inlägg om gratisölen slängde jag slappt iväg en dåligt artikulerad kommentar vars enda syfte var att låta henne veta att jag uppfattade det som reklam och att jag tyckte att det var trist. Två andra kommentatorer uttryckte på ett mer välskrivet sätt sin skepsis mot att Gitto skrev ett inlägg om öl som levererats till henne i hopp om att hon skulle skriva upp det.

Dessa tre skeptiska kommentarer fick till följd att ett tjugotal personer velat ge Gitto sitt stöd och på olika sätt göra ned oss som tyckte att Gitto tappade i trovärdighet med sitt inlägg. Bland annat så får jag veta att jag ”uttrycker förakt” genom mitt korta inlägg och att det inte är okej eftersom Gitto inte bryter mot Intitutet mot mutors rekommendationer. När påstod någon att reklam bryter mot IMM:s rekommendationer? Det är lätt att tappa förtroende och trovärdighet utan att bryta mot pressetiska regler. Se bara på mycket av kvällspressens journalistik.

Ett argument som framfördes är att det ju är så alla mattidningar arbetar. Utifrån en mängd gratisprodukter som skickas till redaktionen gör man ett urval som man puffar för. Detta beskrivs som en självklarhet, och så kanske det fungerar på svenska trendängsliga Gourmet, men knappast på den mer Råd & Rön-lika prestigetidskriften Cook’s Illustrated. Hur som helst är detta ytterligare ett trist fenomen, med det kan inte användas som argument för att avfärda bloggläsares upplevelser av att en blogg tappar i trovärdighet.

Restaurangrecensenter bemödar sig ofta om att skydda sin integritet genom att aldrig avslöja sin identitet. En matskribent har inte mycket mer än sin trovärdighet att sätta på spel.


Andra bloggar om: , , , ,

fredag 6 april 2007

Ta-med-till-landet-gryta

Nu har det inte varit mycket mat på bloggen på ett tag. Här är ett försök till rättelse. Grytan vi åt igår som vi hade tagit med från stan var väldigt god. Det är bra att ta med en färdig gryta när man åker till landet så slipper man fixa så mycket i det primitiva köket och kan ägna sig åt lantarbete i stället.

Eftersom det är påsk så skulle det ju vara lamm i grytan. Jag kan fortfarande längta efter de couscous-grytor som jag åt i Tunisien när jag var 8-9 år på charterresa med mamma. Sällan hittar jag den där söta, nötaktiga smaken på själva grynen. Och så undrar jag om jag är barnslig i min smak, när jag tycker att svenskt lammkött smakar mycket mer talg och kofta än lammkött utomlands, som i Grekland (förutom på Irland och i Norge där det smaker rent får).

Här kommer ett recept på en höft på en gryta som passar bra till couscous-gryn. Ta ett kilo bogkött av lamm och ett kilo högrev av nöt och rensa bort allt skräp som de lata typerna i charken inte orkade ta bort eller behöll för att kunna sätta ett lägre kilopris. Skär i lagom stora grytbitar.


Tag goda rotfrukter, till exempel fyra morötter och fyra persiljerötter och dessutom fyra lökar och lite vitlök, eller vad du nu kan hitta i den ekologiska avdelningen i din affär. Skär allt i lagom stora bita och låt grönsakerna svettas i olja i stekpannan 15 minuter och lägg sedan över dem i en gryta. Bryn köttbitarna på stark värme i olja och smör så att de får fin färg och lägg sedan över även dem i grytan.

Häll över ett stort glas vitt vin i stekpannan och skrapa runt så att alla brynta rester löses upp. Häll över i grytan. Häll i ett par burkar tomatkonserver, kanske en burk Muttis plommontomater och en bur krossade. Rör i två matskedar tomatpuré och två matskedar harissa. Låt köttet brässera ovanpå grönsakerna några timmar under lock. När du kommit till landet och är hungrig så värmer du grytan och lägger till rejält med färsk rosmarin, oregano och timjan de sista tio minutrarna. Av någon anledning så verkar det som att de färska örterna får bort den där smaken av talg och kofta som jag inte gillar. Smaka sedan av med salt och peppar.

Jag tycker sedan att det är väldigt gott med en tunn stark buljongliknande harissa-baserad sås att blöta couscous-grynen med. I går gjorde jag den genom att ta några skedar av grytskyn, blanda med lite vatten, några till skedar harissa och smaka av med salt och peppar till lagom styrka. Den skedar man över couscousen när man serverar.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Fyra meter jord

Idag har vi grävt land för potatisen som vi lagt på groddning i växthuset. En meter i timmen hinner vi med och idag gjorde vi fyra meter. Fem korgar med rötter och ogräs från framförallt kvickrot och maskros slängde vi på slarvkomposten. Det blir ett jättefint land
och nästa år kommer det att vara lätt att hålla efter.



Andra bloggar om: , , , , ,

Vitsippa


Under ett av äppelträden har vitsipporna redan börjat blomma. Är inte det ovanligt tidigt?

Andra bloggar om: ,

onsdag 4 april 2007

Chilistatus

Så här ser de ut nu, chiliplantorna. 17 frön har grott och kommit upp, 11 frön har ännu inte bestämt sig. Ingen trend kan skönjas vad gäller sort och grobarhet. Nu står plantorna i garderoben under lysröret. När jag kommer tillbaks från landet ska de vuxnare skolas om i större krukor.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Tuff simtur

Idag skriver SvD om borttagandet av fastighetsskatten. Tyvärr har inte nätupplagan papperstidningens dråpliga exempel på det lidande som skatten har förorsakat. Vi får där lära känna pensionären Lars som äger ett fint hus i Vaxholm. Han beskriver sitt lidande som att det har varit som att simma över Östersjön. Oj, vad jobbigt! Som att simma över Östersjön med en kvarnsten om halsen. Nämen, gud vad hemskt! Som att simma över Östersjön med en kvarnsten om halsen, vars tyngd ökat hela tiden! Men det låter ju rent fasansfullt!

Fortsätter man att läsa, så får man veta att fastighetsskatten för honom är 12 000 kronor om året. Huset byggdes av hans far 1907, så sannolikt har han inga lån på huset. Han betalar alltså 1000 kronor i månaden plus driftskostnader för huset. Uj, vilken hyra! Det framgår också att han betalar 12 000 om året i "förmögenhetsskatt på huset"(?). Jaha, då har han väl en förmögenhet. Just det, en koll på Upplysningen.se visar att han har en förmögenhet. En förmögenhet som skulle räckt att betala hans fastighetsskatt i 192 år till! Om den förmögenheten är baserad på värdet av hans villa, så kunde han kanske ta ett litet litet lån på den för att klara den hemska skatten. Eller så kunde han acceptera en boendekostnad på 2500 kr/mån.

Spökalliansen tyckte alltså att det var viktigt att prioritera en lösning på det ekonomiska stålbad som Lars har kämpat i varje månad, med viktökande kvarnstenar och allt, genom att ta bort hans förmögenhetsskatt på 1000 kr/mån och ge honom en månatlig boendekostnad på 375 kronor plus driftskostnader. Tungt och avslöjande reportage om ett viktigt samhällsproblem, Bosse Brink!

P.S. Ge mig ett enda jävla exempel på någon som tvingats från sitt hem på grund av fastighetsskatten!

Uppdatering: DN kör en liknande snyfthistoria, men hittar inte en riktig arbetare som SvD utan får nöja sig med en person ur prästståndet. Jag orkar inte kolla upp deras inkomster och förmögenhet och vill inte heller lägga 5kr på att bli ännu mer förbannad.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

tisdag 3 april 2007

Raffigt

Det här är väl ändå förvirrande. Gamla RAF-terrorister frisläpps från fängelse och nya RAF-terrorister utbildas för nya dåd. Är det RAF eller terror som plötsligt är inne?

Andra bloggar om: , ,

måndag 2 april 2007

Finn ett fel

Såg att det var något konstigt med översta bilden i förra inlägget. Hmm... något saknas. Javisst ja!


Snyggt!


Andra bloggar om: , , ,

söndag 1 april 2007

Rapport från landet 1 april

Allt är lurande grått. Allt är förrädiskt lätthanterligt. Gräset ligger ner och man kan promenera överallt på tomten utan att fastna i snår och fästingar. Man ser marken. Man ser blåsipporna, krokusarna, vitsipporna, scillan och bladen från tulpaner och iris, men runtom är allt så grått och dött. Men man förstår hur allt ligger till, berett att explodera när som helst, när man ser hur rabarbern är stoppfull av obegriplig kraft.

Jag oroar mig för att vi inte har planerat tillräckligt för odlingarna i år. Blir lite lugnad av att förstå att mycket redan finns som har överlevt vintern i kryddlandet: persilja, salvia, oregano, mynta, dansk körvel, isop, malört, timjan, gräslök och så rosmarinbusken i växthuset. Utöver det har vi dragit igång chilli, vitlök och i morgon koriander, dill och bondbönor. Sedan tidigare har vi sparrislandet som jag rensade från tussilago igår.

Nu måste vi skaffa fram frön till fänkål, blekselleri, rätt tomater, inläggningsgurka, melon, libsticka, luktärt, kryddtagetes, spetskål, olika sorters bönor och mangold. Många frön finns säkert redan i fröförrådet i kylen, men det var vad vi kunde komma på att vi måste odla när vi låg och funderade på saken idag.

I jordkällaren hittade vi en massa flaskor av det fläderblomsvin som jag gjorde första sommaren här, för två år sedan. Nu tyckte L att det var väldigt gott och att det inte smakade bensin som tidigare. Jag har hela tiden tyckt om det. Jag undrar vad Vinlusen skulle säga om det? Tyvärr är det något för sött för mycket mat, men det fungerade faktiskt till sparrisen med den överblivna aiolin och min salami, som L till slut vågade smaka efter alla överlevande matbloggares vittnesmål. Sedan grillade vi fläskkött för andra dagen i rad.

Och snart är det fullmåne. (Vår ek mår inte bra.)


Andra bloggar om: , , , , , , ,